icke mer än 11 hade infunnit sig. Af deras berättelse om hos dem begångna stölder samt af Larssons erkännande, framgick hufvudsakligast följande: I medlet af oktober månad förlidet år hade Tarsson, åtföljd af sin goda väninna, hustru Stenberg, ommit promenerande utför Malmtorgsgatan, der damerna fått sigte på en utanför hand.anden Bolmströms butik i n:r I å samma gata hängande fit, vid hvilkeng åsyn L. blifvit så betagen af lust till filten, att hon formligt förklarat sin väninna att den måste åtfölja damerna hem. Förenande handling med ord hade hon äfven lyftat filten af strecket och dermed skyndat bort, alltid åtföljd af sin väninna. Larsson bade dock mycket snart, d. v.s. genast, ledsnat vid att vara egarinna till filten och sält den till en barnmorska Nilsson för 7 rdr 50 öre. En tid derefter, i januari detta år, hade damerna åter råkat gå samma gata och till sin förnöjelse äfven nu upptäckt en filt på samma plats, der den förra blifvit stulen, och hade äfven denna filt blifvit af L. anammad, samt såld för 4 rdr 75 öre. e I början af februari bade hon infunnit sig hos en mamsell Clason, boende i n:r 37 Kammakaregatan, frågande denna angående en persons bostad, och då mamsell C. på ett ögonblick aflägsnat sig ur rummet hade L. ryckt täcket af sängen och stoppat det innanför sin kappa samt vid mamsellens återkomst, med ett småleende på läpparne tackat denna för hennes besvär. Vid detta tillfälle hade Larsson, såsom nästan elltid, varit åtföljd af, såsom domaren kallade henne Stenbergskan, och hade denna föranstaltat om täckets pantsättning hos pantlånaren Tillqvist (en medbroer till den som nyligen inför rätta förklarade sig vara en af mensklighetens välgörare, i sin egenskap af pantlånare). Från revisionssekreteraren Wedberg, boende i huset AF 8 Storgatan, hade L., åtföljd, som vanligt, af; den goda väninnan, under sitt kringstrykande stulit ett strykjern, hvilket hon låtit sälja för 2 rdr. Från en mamgsell S. Andersson hade hon, som under spekulationer på ytterligare stölder vandrat upp i huset AZ 38 Mäster Samuelsgatan, sedan hon ej funnit något annat än en nyckel, företagit sig att profva denna och lyckats med dennes tillbjelp inkomma i ett kök, tillhörigt nämnde mamsell, hvarest hon tillgripit 6 underkjolar, 3 par manchetter, 3 kragar och 1 näsduk. Larsson — förstås, åtföljd af väninnan — hade inne i en portgång delat rofvet med denna, dervid dock behållande lejonparten sjelf, i det hon påtagit sig 4 kjortlar och endast tillåtit den andra krinolinisera sig med 2, för öfrigt icke görande denna underkunnig om bytet af de broderade manchetterna m. m. Bytet hade hon till em del låtit försälja genom enkan Lindqvist, till en del pantsatt och slutligen stofferat upp sina öfverdrag med resten. Hos skomakaremästaren Frölen, som har butik vid Arsenalgatan 4, hade damerna varit inne, och under det hustru Stenberg, presenterande sig såsom landtbo, skolat beställa åt sig och taga mått på kängor hade Larsson lyckats stjäla ett par sådana, men till sin harm vid hemkomsten funnit att de voro omaka Mästaren beräknade, förgrymmad, värdet å det stulna omaka paret till 7 rdr. Från handlanden Pettersson, som har bod i 10 Hötorget, erkände Larsson sig ha stulit några hvita dukar, men hr Pettersson, som hade ombud tillstädes, förklarade sig ej kunna afgöra om dukarne blifvit stulna hos honom eller hos någon som köpt dem af honom. Hos handlanden Svinhufvud, som har bod i A 23 Drottninggatan, hade hon äfven varit inne, i sällskap med väninnan, och derstädes under det denna sistnämnda narrade expediten att gå på stege ända upp til taket för att taga ned tyger till påseende, lyckats tillgripa 3 hvita silkesdukar, värderade till inalles 13 rdr 50 öre. Dessa silkesdukar hade hon realiserat med biträde af enkan Lindqvist, hvilken liksom de tvenne föregående tycks ha varit mycket om sig, så att hon icke lemnat Larsson mer än 2 rdr 50 öre, fastän hon på krogen Förgyllda sängen för tvenne dukar fått 2 rdr och för den tredje hos Hjelmskan erhållit 1: 25. Från en tvätterska Charlotta Lindgren, boende i AZ 60 Götgatan, hade hon under ett tillfälligt (?) besök tillgripit ett knyte kläder, innehållande 3 skjortor, 1 par kalsonger, 2 handdukar och en servet, alltsammans värderadt till 6 rdr. Mot detta påstående gjorde L. den anmärkningen, att hon denna gång åtminstone varit ärlig i högsta grad, enär hon ej stulit knytet utan emottagit det af Lindgrens mor för att laga trasorna; medgifvande dock att hon alldeles glömt lagningen och i stället lagat sig i väg till pantlånaren med Knytet. Lindgren medgaf att det möjligen så kunde förhålla sig som Larsson uppgifvit! angående åtkomsten, enär hon vid sin hemkomst funnit gumman mor vara litet lurig och denna således i sin lurighet kunnat lemna knytet åt en tocken. En handlande Tornborg, boende i n:r 10 Jungfrugatan, hade hon äfven hedrat med sitt besök, och då hon ej träffat honom hemma, hade hon medtagit en honom tillhörig bonjour som hängde i tamburen. Bonjouren, hvilken af egaren beskedligt värderades till blott 2 rdr, hade Larsson och Stenbergskan, sålt till en utanför Stockholm boende person. Från en skomakaremästare J. Lundström, hvilken har bod i n:r 4 Öfre Bangränd, hade hon lyckats tillegna sig ett par (denna gång maka) kängor, hvilka enkan Lindqvist afyttrat till en lumphandlerska Pettersson för 2 rdr kontant och en tredje på krita. Enkan Lindqvist, som under målets lopp, vid de olika, mot Larsson och Stenberg anmärkte förseelserna, för att uttrycka sitt ogillande öfver deras långa syndaregister, spottat, rifvit sig i hufvudet, rullat ögonen, stirrandei taket, emellanåt mumlande Såna menniskor, dom har ju ingen kristendom, Herre je, nå du min store, etc. etc. blef synbarligen ytterst förvånad eller snarare förnärmad öfver domstolens beslut att hon jemte Stenberg skulle infinna sig vid hemtnings påtöljd nästa gång målet förekommer. Målet uppsköts till den 14 mars, till hvilken dag ytterligare en mängd personer skulle inkallas, som antagligen af Larsson blifvit bestulne, samt de som i dag ej, enligt kallelse, infunnit sig, kallas vid 5 rdrs vite. Larsson återfördes i häktet.