Dagens Nyheter – 8 mars 1867, sida 2

blir jag lycklig, derom är jag förvissad. Me tre år — det är fördömdt långsamt att vänta en sådan evighet; Måhända jag kan förmå honom att pruta litet; eller; om han är döf för mina framställningar, är det föga troligt att han kan motstå Lucy, ifall hon bestormar honom med böner: Hon gör med honom, huru hon behagar: Emellertid är partiet afgjordt. Gubben gaf mig sin hand derpå; och jeg vet verkligen icke huru jag -kall kunna fira den stora händelsen på ett värdigt sätt: Kan ni ej komma med mig en enda gång; gamle kamrat? Vi gå på spektaklet: Det blir en utmärkt bra pjes i dag. Stoppa era stränga grundsatser i fickan och gör mig sällskap: Jag betalar nöjet för oss båda. — Nej, tack skall ni ha; sade Frank; i det han drog undan sin arm; hvilken hans vän redan fattat i afsigt att leda honom med sig. Jag är just nu inne i ett högst intressant arbete; nemligen arkitekten John Brittons lefvernesbeskrifning: Den mannens förhållanden ha varit rätt mycket öfverensstämmande med mina egna. Han kan icke göra anspråk på att vara något snille eller för öfrigt framstående genom ovanligt stor skicklighet. Hans kroppsbyggnad är svag och han har i alla tider sjelf varit sin egen bjelpare. Endast genom ihärdighet; kraft och beslutsamhet har han hunnit den ställning i samhället som han nu innehar. Han har förvärfvat förmögenhet och åtnjuter redan ett mycket stort anseende; Som han ännu är i sina bästa år; kan man icke veta huru högt han stiger. Hans lefnad har varit rik på vexlingar; och jag försäkrar er att man icke kan läsa on bok; som är på en gång så instruktiv