Dagens Nyheter – 8 mars 1867, sida 2

sig om det förhållande, som eger rum oss emellan: Nåväl; hon är kokett och omedgörlig; så att jag haft all möjlig möda för att leda henne dit jag ville hafva henne; Omsider har hon bekänt att hon icke har någonting emot att heta fru Gaylove. Sedan jag sålunda förmått henne att tillstå, huru det är bestäldt med hennes hjerta, har jag talat vid gubben om saken. Naturligtvis kan han icke förbjuda oss att träda i äktenskap, då vi älska hvarandra; Och dessutom, hvad skulle han ha för ett skäl till att försmå mitt anbud? Jag befinner mig i ganska goda omständigheter och har rika gynnare; han kan således icke gerna hoppas få en bättre man åt sin dotter än jag är. Men, kan ni tänka, den gamle hedersvännen har fått i sitt hufvud att vi äro för unga ännu — en vanlig invändning, som ni vet — oeh det är icke värdt att söka öfvertyga honom att denna hans åsigt är alldeles origtig: Vi måste vänta i tre år, och under tiden skall jag drifva egen rörelse; Jag skulle ha gjort detta, så snart min lärlingstid gått till ända; men; ser ni, jag ville icke lemna den gamla gården förrän jag lärt min lilla dufva att kuttra. Nu kan hon den konsten, och jag skall, medan jag är borta, inreda ett litet trefligt bo åt henne; Så står det till. Som vi ha varit vänner sedan lång tid tillbaka, har jag velat säga er allt, innan någon asnan kommer och berättar saken för er. — Jag önskar er lycka af hela mitt hjerta; Gaylove, sade Frank i det han räckte fram sin hand: — Tack skall ni ha; Thornway; jag vet att er välönskan är uppriktigt menad, utropade hans kamrat; skakande den framräckta handen: Nog