Dagens Nyheter – 8 mars 1867, sida 1

Girardins åtalade och bötfällda artikel mot Napoleon. Telegrafen tillförde oss för några dagar sedar den nyheten att franska regeringen hade anbe fallt åtals anställande mot hr Emile de Girardin för en af honom författad artikel i hans tidning la Liberte (Friheten). Denna artikel följer hä nedan: När man läser den; undrar man icke att den väckt så ofantligt uppseende i Frank: rike, der oppositionen i tidningarne hittills måst inskränka sig till dunkla hänsyftningar och all männa fraser: cBättre ödan.: I hela det tal, som statsministern höll i lagstiftande kårens sammanträde den 26 februari efter hr Jules Favres interpellation och före Emile Olliviers förklaring, skola endast följande, måhända vältaliga, men obestridligen okloka rader fästa sig i läsarens minne: Vi ha gradvis och med hvarje år fört landet till bättre öden. Okloka i sanning, N dessa utmanande rader inbjuda ovilkorligen till en jemförelse mellan det nuvarande och det förflutna. Låtom oss att börja med betrakta förhållandena till utlandet. I afseende på område har Frankrike under det andra kejsardömet ökats med tre departementer: Sjöalperna, befolkning . -. 195, invånare. Navojen . . as. . 275,000 Öfre Savojen . . . 268,000 Tillsammans 738,000 invånare. Men hvad har detta kostat? Att börja med ett lån på 500 millioner, upptaget år 1859 till en kurs af 60 fr. 50 cent. för 100 francs. Vidare allt det franska blod som utgjutits för att försvara italienarne mot österrikarne. Dernäst har det kostat Italiens enbet. Ytterligare priset af Tysklands enhet. Och slutligen allt hvad det skall kosta oss att reorganisera armen genom att till krigstjenst tvinga alla friska och färdiga fransmän, — alla, alla, d. v. s. minst 160,000 konskriberade om året i stället för högst 80,000, hvilket var rekrytstyrkans årliga belopp före 1852. Med hvilka bättre öden, med hvilket större inflytande i verlden bar väl Frankrike fått ersättning för expeditionen till Mexiko, hvilken sedan 1862 har kostat oss så många starka män, som bortryckts från plogen och verkstaden, så mycket oumbärliga penningar, som ledts ur sin strömfåra? Hvad tyngd hade väl hr Drouyn de Lhuys oräkneliga depescher år 1863 i furst Gortschakoffs vågskålar? Ha de räddat de olyckliga, af grymma illusioner dårade polackarne från någon enda grymhet? ka Ivilka fördelar ha vi skördat af våra tillsammans med engelsmännen och piemontesarne vunna segrar öfver ryssarne? af våra segrar tillsammans med italienarne öfver österrikarne? af slaget vid Sadowa, som vi låtit preussarne med vårt samtycke leverera och vinna med italienarne till hjelptrupper? Ha vi åtminstone deraf haft fördelen af en oupplöslig allians mellan Preussen, Italien och Frankrike — dessa tre makter, som bilda en knippa af hundra millioner invånare, d. v. s. som förfoga öfver en så ansenlig styrka, att ingenting vore möjligt utan deras samtycke eller mot deras vilja? Hvilka bundsförvandter skulle vi hafva i brist å denna allians, ifall den tröt oss eller vi afböjde en? Hvilken är vår roll för närvarande i orienten gentemot Ryssland, som vi ha krigat mot, och Turkiet, som vi ha försvarat från 1854 till 1856? Hvilka vedergällningar ha blifvit oss erbjudna ooh kunna gifvas oss till ersättning för alla våra uppoffringar? Låtom oss nu betrakta de inre förhällandena! Moraliskt har Frankrike under det andra kejsardömet vunnit intet, absolut intet, utom att straffet för arbetsinställningar är upphäfdt. Hvad som dagen före den 2 december 1851 var frihet, var föl