Dagens Nyheter – 7 mars 1867, sida 3

Om bedrägerier vid hästhandel. Om någonsin bedrägeri föröfvas, så sker det väl vid hästhandel, och det till sådan grad att till och med den skarpsyntaste hästkännare kan blifva förd bakom ljuset. Det skulle för den skull tyckas vara onödigt att föreskrifva några reglor vid hästhandel, emedan hästhandlarens ränker och list äro så många, att omöjligen alla kunna upptäckas och på en gång uppmärksammas, och man kan utan öfverdrift påstå att i ingen annan handel större konster och edrägerier spelas, än i denna. Här söker fådren att bedraga sonen och tvertom, och det så mycket hellre som man vanligen tyckes göra sig en ära af detta slags bedrägeri. Men efter den ändå lider minsta skada, som blir minst bedragen, torde man likväl, efter min tanka, handla försigtigast om man, innan köp afslutas,hos legimiterad djurläkare låter det djuret, som skall köpas, undergå en noggrann besigtning. r man, sifnad att köpa en häst hemma hos hästhandlaren, bör man äfven se djuret i stallet, der det står, såvida nemligen detta är af den beskaffenhet att någon dager kan komma ditin, hvilket icke ofca är fallet hos vår allmoge. Hästhandlaren söker vanligen att göra några invändningar deremot, eller också går han sjelf, eller en väl inöfvad stalldräng, in i stallet före köparen och håller med en liten piska eller ridspö djuret uppmärksamt, såsom man lätt finner af dess skygga blick och de nästan oupphörliga ögonkasten från ena sidan till den andra, utan att egna foderkrubban någon stor uppmärksamhet, ehuru en ostörd måltid med all säkerhet skulle smaka ganska väl. Men det var egentligen min mening att omtala en tilldragelse, hvartill jag varit åsyna vittne, nemligen följande: På våren 1863 uppvisades en mörkbrun vallack, för att undergå besigtning. Då jag sökte att närma mig hästen och i synnerhet om jag med handen vidrörde ryggraden och svansen, blef den i högsta grad orolig; och hästmånglaren (en mycket bekant herre här på orten), som oupphörligen lät en väldig knutpiska framskymta under rocken, under det han skroderade vidt och bredt om djurets framstående egenskaper, bidrog icke obetydligt genom asitt sätt att vara att underhålla hästens ängslan och oro. För att så mycket som möjligt lugna djuret lät jag det föras af en fremmande person och aflägsnade hästhandlaren från platsen; sedan insattes djuret på ett stall der det i ro fick hvila ut några timmar, då besigtningen, genom vänlig behandling, ganska lätt kunde utföras Dock måste jag, för att med säkerhet kunna undersöka 1yggen och länden (jag misstänkte genast att hästen undergått något slags tortyr af sin grymme husbonde, ty sådant är icke ovanligt) begagna mig af sbröms, för att någorlunda hålla det arma djuret i stillhet under pågående undersökning, hvarefter nidingsverket snart upptäcktes. På thögra och venstra sidan af länden befanns nemligen en hudöppning af omkring två tums längd utåt ryggraden och en half tum nedåtgående å begge sidor, samt under svansen uppåt anus trenne djupa inskärningar. I dessa inskärningar hade en TEN vidt jag kunde se, svafvelsyra) blifvit int älld.