Dagens Nyheter – 7 mars 1867, sida 1

Moisatserna eller Badlighet varer längst, (Forts. från föreg. Af.) — Bah! En sådan toker! Vill ni jemföra er med Edvard Gaylowe? Nej nu går er egenkärlek verkligen alltför långt: Jag har väl aldrig — herre Gud! nu ringer det; och jag har icke teet i ordning: Gå för all del genast er väg. När jag slutat bestyren med serveringen der uppe; får jag visst något annat att göra och lärer derföre troligtvis icke bli ledig en enda stund på hela qvällen: När ni kororåer in i morgon afton lofvar jag att ha samlat fågra qvarlefvor efter middagen, så att ni kan få äta en god qvällsvard. Ni förtjenar visserKgen icke att man gör sig besvär för er skull; men så gerna som maten kastas bort, så:.. Härmed försvann Betty, och Scrutern lemnade äfvenledes köket: Byggmästarens dotter Lucy var allas gunstling. Ehuru hennes far, såsom vi förut upplyst; var lika svag för henne som fru Freestone för Robert Blackburn, var hon dock icke så bortskämd som han, emedan hennes naturliga anlag voro goda. Likasom alla mennmiskor; hvilka icke under den tid deras uppfostran fortgått, blifvit vana vid att lyda äldre och förståndiga personers ord, fordrade hön att alltid få sin vilja fram. Men det var aldrig något ondt uti hvad hon ville, och af denna anledning brydde sig ingen om att sätta sig emot