Dagens Nyheter – 7 mars 1867, sida 1

höll ett tal af ungefär följande innehåll: V na gjort många saker tillsammans. Måhänd: terstår för oss en sak: Roms befrielse; mer vi böra föredraga att erhålla denna på fredlig och laglig väg. För att nå detta mål, måsten I skicka till. parlamentet män, som låta oss gå till Rom såsom till vårt eget bem och som fästa större vigt vid folkets än vid presternas intressen. Hvad dessa sistnämnda angår, så må de vara nöjda med att ha något att lefva af. De millioner man vill lemna dem genom Dumonceau-förslaget, böra kellre användas till att, förskaffa arbete åt de arbstare, som icke ha sådant: Kommen framför allt ihåg att icke gifva edra röster åt dem, sorm elltid röstat till presternas fromma Talet afbröts och efterfölides af lifliga bifallsrop. I Venedig har Garibaldi utfärdat en proklemation af följande lydelse: I Italien måste den af prestpartiet och dess medbrottslingar hotade och i fara satta friheten betryggas. Alla fria mäns bemödanden böra vara riktade på detta yttersta mål. I den nya kammaren bör icke säte och stämma lemnas åt de frihetsmördande förslagens anhängare och drabanterna åt de fallna dynastierna, hvilka alla hafva gemensamma intressen med kejsarriket och påfvedömet. De allmänna valen kunna förgöra eller rädda nationen, göra vårt land till en reaktionens tummelplats eller till en härd för framåtskridandet. Prestpartiet äro undersåter och soldater åt en främmande makt, en blandad och universel, andlig och politisk myndighet, som befaller och ieke låter tala med sig, som utsår osämja och förderfvar genom all slags egennytta. Dessa hårdnackade fiender till vårt fädernesland och civilisationen måste man beröfva medlen att skada. Den kyrkliga patriotismen måste uppoffras åt folkets interllektuella, moraliska och materiella framåtskridande och komma den allmänna välfärden till hjelp. Likasom vår strid mot prestpartiet pu håller den civiliserade verlden i spänd väntan, så skall också vår seger öfver det bli samvetsfrihetens återupprättande och förnuftets triumf öfver fördomarne. Till valurnan alltså, medborgare, till valurnan alla! Edra valsedlar skola säga verlden, till hvilken styrelse vi äro värdiga, och om vi förtjena att vara en stor och fri nation. Det förmodas att Garibaldi, efter sitt besök i Venetien, hvarest han varit föremål för den mest entusiastiska hyllning; ämnar begifva sig till Neapel och Palermo för att inverka på valen i radikal riktning: Han lär sedan väntas till Livorno: