Dagens Nyheter – 6 mars 1867, sida 2

pA Krigsrätts-undersökningen om ångkorvetten Orädds strandning. Ytterligare hafva en del af Orädds besättning blifvit hörda, dock utan att dervid någonting af vigt blifvit upplyst, mera än hvad redan är bekant. — I onsdags förhördes slutligen maskinisterna Nordgren och Börjesson, af hvilka Nordgren berättade, att då han ifrån sin hytt, efter stöten, skyndade upp på däck, såg han ettrödt sken för-ut om styrbord, hvilket sken var mycket oklart, men syntes i jemnhöjd med relingen eller något obetydligt högre. — Dessa maskinister erhöllo inför rätten, af sekonden, det vitsord, att de med raskhet och oförskräckthet vid olyckstillfället biträdt maskinisten Scherström. — Dessutom voro inkallade, för att höras utan ed, 13 st. båtsmän; den 13:de uteblef emellertid, men han hade laga förfall, ty han var — död, på sjukhuset i januari d. år. Desse båtsmän skulle höras emedan de genom skeppsbrottet förlorat åtskilliga kronopersediar; den ene hade förlorat en mössa, den andra ett par byxor, den tredje ett par skor, någon annan ett par strumpor o. 8. v. Förhöret härom förnied vi, då det torde vara af föga intresse för våra äsare. Derefter . framställdes till befälet, åtskilliga frågor rörande navigeringen af Orädd, af hvilka vi meddela dem till chefen jemte hans svar. . Komm.-kapten Kafle inlemnade, vid upprop, en skriftlig förklaring, i hufvudsak af samma innehåll som den förut meddelade rapporten. I förklaringen nämner hr K., att han ansåg att det ofärgade skenet varit från en seglare. Så fort hr K. tick se skenet, hade han sagt: Det är ej Dungeness!,, samt genast anbefallt kursens förändring åter till N.O. Vill minnas att skenet syntes blott en liten stund. Vidare yttrar hr K., att om ej lotsen varit ombord, hade hr K. säkert lagt bi, och måhända olyckan ej inträffat, men nu trodde han, att råd utaf lotsen, den han bepröfvat och funnit skicklig, borde följas. På fråga, hvarföre ej korvetten gick från Havre förr än kl. 1, 8 f. m., svarade hr K., att man ej kan komma ur dockorna förr än vid denna tid, enär då högt vatten inträffar. Fråga: Hvilken seglingsbeskrifning användes? Svar: En engelsk. På fråga om konipasserna upplystes att normalkompassen var af Lyths i Stockholm nyaste modell, samt i fullgodt skick, men att de begge styrkompasserna voro af en äldre svensk modell. — Ordf. i krigsrätten, kommendörkapten C. Kleman, samt ledamoten kapten Starck upplyste, att de förut vid en besigtning kasserat alla kompasser af sistnämnde modell, således äfven dessa. Komm.kapten Kafle säger, att vissa streck i styrkompasserna stämde öfverens med normalkompassen, men andra icke. På fråga upplystes vidare, attlotsen antogs isamråd med svenska konsuln i Grimsby. Lotsensg licens har först, på grund af hr Kafles reqvisition, blifvit hitsänd, efter ankomsten hit. Lotsen hade vid antagandet företett en mängd berömmande certifikater, bland hvilka hr K. genomläst en del; Att kursen på morgonen den 3 dec. bestämdes af hr Kafle. Lotsen var dervid närvarande. Hr K. ansåg den dagen, att som strömmen var mot, borde Orädd ha varit efter räkningen, helst hela årets erfarenhet visat detta. Ansåg att Dungeness fyr borde, under sådana förhållanden, som voro förhanden, synas på 10 å 12 eng. sjömils afstånd. Fråga: Ansåg chefen besticket så säkert, att det var med fartygets säkerhet förenligt att gå med full maskin jemte segel? Svar: Ja, och det skedde föl att så fort som möjligt få sigte på Dungeness. Fr.: sAngaf ej förändringar i ångkorvettens rörelser på förhand att man befann sig på grundare vatten ? Svar: aNej!a Fr.: Syntes aldrig något sken, som kunde vara från Dungeness? Sv.: aNej!a Fr.: Fanns någon lifräddningsbåt, eller några lifräddningsgördlar ombord?a Sv. : Nejlc) Fr.: Hade chefen någon kännedom om den förändring i afseende å skenet från Dungeness fyr, 4) Vi anse oss härvid böra nämna det besynnerliga förhållande, att oaktadt dessa räddningsmedel alltid brukas å passagerarcångbåtar (lifräddningsbojar äro för dem genom författning anbefallda) finnes ingen förordning, som anbefaller sådana för kronans fartyg. Det enda i den vägen som å dessa finnes, är den s. k. frälsarebojen, som dock vid ett skeppsbrott naturligtvis ej är af någon betydenhet.