Dagens Nyheter – 6 mars 1867, sida 2

Bildhuggaren Qvarnström död. Sverge har förlorat en utmärkt konstnär och en ädel menniska. Direktören öfver akademien för de fria konsterna, professoren för teckning C. G. Qvarnström afled i går eftermiddag kl. 2. Han hade först i går morgon kl. 8—9 känt något illamående, bestående i tilltagande andtäppa. Läkare blef på förmiddagen efterskickad och vidtog efter omständigbeterna lämpade åtgärder, men dessa kunde ej förekomma den sorgliga utgången, som lärer bärledt sig från rubbning i hjertats funktioner: Carl Gustaf Qvarnström var född d. 23 mars 1810 — liksom många, ja de fleste bland de män, hvilka uppnått litteraturens eller konstens höjder — af fattiga föräldrar. Fadern var kammartjenare hos prinsessan Sofia Albertina. Redan vid två års ålder förlorade barnet sin moder, och fadrens små vilkor tvungo honom att låta gossen mycket tidigt förtjena sitt bröd såsom kypare på en källare. Redan då blefyo hans anlag för ritning bemärkta; han gaf prof på dem genom att afrita gästerna på källaren. Snart började han taga undervisning i målareakademiens principskola; och pekuniär uppmuntran vid den tiden förskaffade honom en maecenat med icke högre samhällsställning, än den af vaktmästare vid Stora Sällskapet, hvilken sålde de taflor Qvarnström målade för 1 rdr stycket. Fadren tog honom nu hem till sig i en tarflig bostad i ett hus 4 trappor upp vid Stadssmedjegatan, der mången dag gossen, liksom fadren, skulle lagt sig utan mat, om icke en beskedlig hushållerska i huset gifvit honom mat. En handlande derstädes tog honom i sin bod när han var 13 år och försökte uppfostra honom till att blifva handlande, men gossens håg låg åt helt andra ämnen. Köpmannen, hvars pamn vi tyvärr ej äro i tillfälle att uppgifva, rådförde sig med lärare vid akademien, och sedan de tillstyrkt att låta honom blifva konstnär bereddes honom fritt vivre samt något understöd af prinsessan Sofia Albertina medan hon lefde. Qvarnströms lirare blefvo Hasselgren och Westin. — Ar 1829 erhöll han plats å professor Byströms atelier, kort efter att denne var återkommen från Italien, och här började han att modellera. Hans första försök, Amor, vann akademiens förnämsta pris. Ar 1836 erhöll han stipendium för resa till utlandet. Hav kom till Rom, Fogelberg blef hans lärare, och denne frigjorde honom från det Westindiska maneret. Han tillbragte 6 år utomlands, och hemkommen blef han ledamot af akademien för de fria konsterna samt efter ett års förlopp v: professor derstädes. Aren 1850—32 tillbragte han i Paris. Vid återkomsten derifrån blef han utnämnd till professor vid akademien och 1853 till dess direktör. Under tjenstledighet tillbragte han en del af åren 1854—55 ånyo i Rom. Sedan dess har han, såvidt vi veta, utan afbrott utöfvat sina befattningar vid akademien: