Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 3

Korset kom. Jag var student, begynte på Med allvar, svett och bråk Att läsa dogmatik och så De gamle judars språk. Jag skulle blifva prest och prost, Och i en salig stund Med tiden, som en lycklig ost, Få kräcklan uti Lund. Vid universitetet så, Vid min hebreiska huld, Jag låg, och, som man kan förstå, Fick bokvett jemte skuld. Så blef jag full-lärd med reson, Och lexans tid tog slut, Och jag mig fick ordination Och gick i stiftet ut. I tjugu år jag flackade Som skjutshäst alltomkring Och döpte och predikade Och gaf åt brudar ring. Sen fick jag mig ett kappla-gäll Och tänkte: Nu, minsann, Jag tar mig egen brud så snäll, Jag såsom mången ann. En flicka visste jag, som log Så vänligt mot mig jemnt. Kring henne jag min snara slog, I början, som på skämt. Hon hade pengar och talang Och ett förfasligt vett. Jag friade, fick ja, och pang, . Vi begge blefvo ett. Men det ej dröjde många dar, Förrän min fred var slut, Och lilla Anna, nyss så rar, Sig vände in och ut, Blef bitter som en saltad sill Och gnatig, mer än två. Jag lära fick: Gör som du vill; Men här skall skåpet stå. I tjugu år jag nu haft fru, Men än vid sexti år Jag sitter vid mitt gäll ännu. Och väl ej bättre får. Hvem fick mitt pastorat? Jag vet Ej någonting derom. Men korset fick jag dock; ty det Till mig i brudstoln kom. on (D—n i Folkets Tidning.)