Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 3

RO AMS OMP MARNS TM DU UVUDRAIAUUIEVVA MISSMN MEN pris af Fem (5) riksdaler riksmynt, hvilket af flera skäl är och kan vara vida under det, som måste åsättas arbetet, om det skall kunna lemnas i Bokhandeln utan förut vunnen visshet om tillräcklig åtgång. Nyttan, att icke säga behofvet af en skrifkonst, gom gör det möjligt att ordagrant uppteckna muntliga yttranden lika fort som de höras, lärer numera icke behöfva bevisas. Bemödanden, att på lättaste sätt uppnå detta mål, hafva också egt rum redan för mer än Två tusen är sedan. En sådan till sitt fullkomligaste väsende numera ej tillräckligt känd konst, henämnd Stenografi, begagnades under de Grekiska och Romerskx staternas glansperioder ej blott mera allmänt af de allrahögste och ypperste, af kejsare, lärde och embet:män, utan äfven till en del af de lägro folkklasserna. Bmåningom delande vetenskapers och konsters öde under medeltiden, slocknade slutligen sjelfva medvetandet, att en sådan konst funnits, innan en gryning af framåtskridande civilisation, under Drottning Elisabets regering, i England för omkring Trehundrade är seden åter frammanade början till en sådan, ehuru då i en ny och ganska ofullkomlig gestalt. Denna utvecklade sig emellertid allt mer och mer, tack vare det allmärna introgssvt derför, i synnerhet sedan särskilta professioner derför inrättats vid universiteten och undervisning deri början lemnas äfven i allmänna skolor. Till och med äftiga parlamentariska debatter kunde slutligen ordagrannt återgifvas; och otvifvelsktigt hafva flera af de bättre systemen väsentligast bidragit till en så hög grad af fullkoralighet, om denna än icke ensamt genom dem kunnat ernås, utan kortskrifvarnes egna individuella mer än vanliga förmågor. Utbredande sig från detta land till de flesta civiliserade länder, har i Frankrike och i Tyskland konsten rönt ett så stort deltsgande, att flera föreninar bildats för att låta de fördelar den skänker fömma äfven den stora allmänheten till del, och större för humanistisk bildning utgifna arbeten hafva der blifvit tryckts, med användande af sådana teckon och sätt, som antagna system fordrat. AÅfven i Sverge har konstens tillvaro genom tryckpressen varit känd ifrån år 1826 — efter hvilken tid några läroböcker efter utländska mönster der utkommit — likväl utan att de stora fördelar den förmår lemna äfven andra än referenter af offentliga tal hunnit blifva allmännare kända, samt utan att ens det falska antagandet, att stenografiska figurer vore lika godtyckliga och svåra att lära som kinesiska, ännu i allmänhet gifvit vika för den sanningen, att den rätta konsten måste vara bunden af bestämda och lättfattliga reglor, och minst lika lätt inlärd som vanlig bokstafsskrift. Under ett mångårigt studium af äldre och nyare skrifter, för att komma till den förenkling och bestämdhet, som denna lärobok lemnar, har jag uti 171 mer och mindre skiljaktiga methoder och systemer, om hvilka jag — ibland de något öfver 180 sådana. som sedan konstens pånyttfödelse varit synliga i tryck — förmått skaffa mig kännedom, ej varit lycklig träffa ett enda, hvars g spare visat si ega klar insigt i de lagar, af hvilka dock bero ena sidan skrifbastighet och å andra sidan läsbarhet utan misstag om rätta orden. De hafva derför, äfven då de i det hela burit vittnu om stort skarpsinne och snille, i mer eller mindre grad visat konsten motverksnde egenskaper eller brister, som ej kunnat annat än menligt inverka på effekten af konstens begagnande. Ibland sådana må kär endast nämnas: de stenografiska tecknens för enkla talljud obehöfliga tillsatser af intet särskilt ljud betecknande kroklinier; . . tecknens regelmessiga lutning åt ett håll, hvarigenom deras enkelhet måste uppoffra:; användande af Jikformiga tecten för alldeles olika ljud, skiljbars endast genom olika tjocklek (penntryckningar) eller olika storlek; saknad af all beteckning för vokalljud, eller sådanas plats blott antydd genom enstaka punkter; tecknens ej blott skrifvande på utan äfven regelmessiga kastande öfver eller under den så kallade skrifraden; deras mången gång obehöfliga begagnande, icke efter ljudet, så som konsten allmänt erkännes fordra, utan enligt ortografiskt skritsätt med bokstäfver; misshushällning med det fåtaliga antal enkla tecken, som kunna finnas, genom att för samma ljud använda olika betuckning i början och i sednare del af ett ord; bibehållande af bokstäfvernas oregelmessiga benämning för de dem motsvarande stenografiska tecken; vid bestämmande af tecknens blifvande ljudvärde. ej tillräckligt afseende fästadt å ena sidan å talljudo.s mera sällan eller oftare förekommande i småket. och å andra sidan å tecknens mer eller mindre lätta eller svåra dragning samt derjemte lföreni ned andra tecken; 1 1e3s vid val af sigler (enkla tecken föresiällande stefvelser eller ord) och af nottecker (några förenade tecken för stafvelser eller ord). mindra . mhet än möjligt varit fästad å hvilka stafvelser aller ord, som oftast pliga förekomma oeh som således företrädesvis böra på enklaste sätt betecknas; . vid bildande af såväl sådana beteckningar som af öfriga förkortningssätt genom uteslutningar, ej neg iskttagen regel undenhet ellar tillgodogörande af den anvisning, som språkets eget skaplynne gifver gencm uteslutningar i hvardsgligt tal, eller som, om de göras af en utlänning elleriså kalladt blindtryck, likväl ej vålla missförstånd; och i stället antagande af sådana uteslutningar, hvilkas tillämpning så vid skrifvandet somisynnorhet ifyllande vid läsning kräfva en icke allora tilldelad fantasirikedom; behöfligheten af det under hastig skrifning svår pröfning underkastade vilkor, vid beteckningar som regelmessigt åläggas: så vida ej otydlighet derigenom uppkommer.. Ingenstädes har jag kunnat upptäcka en någorlunda tillfredsställande lösning af det problem, som likväl efter mitt förmenande bör vara högsta syftemå!et för konstens stråfvanda, romligen att göra ett och samma system proporiionsvis lika användbart och gagnelist för så vål en lägre som en högre bildningsgrad — genom att göra skrifsättets boskaffonhet, utan rubbning af dess regelmessiga egendomlighet, beroende af behöflig eller önskli hastighet, och mödan vid detsammas inlärande likas beroende sf förmågan hos den, som vill egna sig deråt. Sakkunnige må afgöra till hvilken grad det lyckats mig att lösa detta problem; men väl må det vara mig tillåtet nämna, att här ofvan antydda fel och brister undvikits i det nya system, som framställes i den Lärobok, som här anmäles. Detta system begagnar de enklaste tecken, som kunna finnas, ej blott för enkla utan äfven i några fall för förenade talljad. Tecknens sjelfständiga ljudvärden bero egentligast af form och ungefärlig riktning; och enär dessa da igenfinnas delvis i den nu brukliga bokstafs. skriften, medför deras skrifvande ingen ny svårighet, Äfven för team opria kunna de användas såsom vanliga bokstäfver. Bogagnade såsom vid vanlig bokstafsskrifning, moa icke ortografiskt utan endast ljudriktigt, bilda de en skrift, mera korrekt läsbar, äfven för en med språket obokant, än den vanliga och lättare verkställd än denna, i anseende till dot littare inlärandet af ett fåtal bestämda reglor, som det fordrar