Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 2

— Nu är det en herrlig samling derinne, mumlade poliskonstapeln: Jag känner dem alla; och besynnerligt vore om någon ibland dem skulle undslippa galgen: Det skall icke dröja länge förrän deras nye vän blir lika djupt sjunken som de sjelfva, såvida han icke redan är det: Jag skall vänta här, till dess han kommer ut, och följa efter honom, då han går hem: Vi måste veta var han uppehåller sig; ty inom kort begår han väl något skurkstreck;: När vi då få order att gripa honom, kan det vara bra att förut veta ett och annat om honom. XLIIIL Ehuru den väg på hvilken menniskan vardrar från vaggan till grafven i allmänhet är besvärlig och törnbeströdd, finnas dock derpå många angenäma platser, der den uttröttade vandraren kan hvila; och när då en herrlig dal ter sig för hans tjusta blickar och han inandasz den ljufva doft som uppstiger från blommorna omkring honom, när han lyssnar till foglarnes älskliga toner eller svalkar sina torra läppar med det klara, friska vatten, som framspringer ur berget — då glömmer han de mödor och lidanden, han utstått och väpnas med mod att möa de sorger, framtiden bär i sitt sköte. Frank hade nu hunnit till en af dessa behagliga hviloplatser. — O, moder! utropade han en afton. Jag kan icke beskrifva huru glad jag är öfver att ånyo ha blifvit anställd hos herr Freestone! Jag befinner mig så väl; när jag sitter på min gamla plats; och det är så glädjande att se