Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 1

ken fruktan passerade hon m, utan att ens bevärdiga honom med en blick; och vek af i en närbelägen gränd. — En sådan galning jag är; mumlade Mason: Snart blir jag väl rädd för min egen skugga. Det är ja naturligt att ingen menniska här vet någonting om mig: Huru skulle de det kunna? Jag kan vara fullkomligt trygg, ty jag har ingenting att vara orolig för. Han vände om igen och gick åt samma håll; dit han förut styrt sin kosa; Men han skulle icke ha varit så lugn; om han sett mannen i den landtliga drägten vinka till sig en person i rundskuren jacka, och hört honom med låg röst säga till denne: Sr o— Håll ögonen på den der gynnaren; som går der borta. Han ser ut som en riktig bandit, och jag observerade honom nyss, då han läste kungörelsen om att en belöning kommer att tilldelas den som griper mordbrännaren från Stamford. Jag har aldrig sett honom förr, hvarföre jag är viss Om att han icke tillhör något af de tjufkotterier; med hvilka vi ha att göra: Att ban är en skälm, ser jag på honom och hyser derföre den tron att han har onda afsigter. Följ efter honom, så att vi få reda på hvart han ämnar sig. Den andre detektive polistjenstemannen nickade och satte benen genast i rörelse: Så snart ban hunnit förbi hörnet blef han varse Mason på kort afstånd: Den sistnämde anade icke att de två männen stodo i något slags beröring med hvarandra; Då han gick förbi den gränd; i hvilken hans förre förföljare vikit af; och såg denne