Dagens Nyheter – 5 mars 1867, sida 1

var mia fulla rättighet att gå hemifrån, ifall jag tyckte, det var tråkigt att stanna der. Hvarje myndig man i Eogl.nd har rätt att göra som han behagar: Om slumpen fogade så att en eldsvåda utbröt, sedan jeg gått; var det mitt fel? Jag rår ju så mycket miadre derför som jag icke var närvarande vid olyckstillfället. Nej, de kunna aldrig tvinga mig till bekännelse :.: Emellertid är det bäst att jag håller mig undan. Jag behöfver icke befara att man bevakar mina steg, så länge jag befinner mig i denna stad som hvimlar af menniskor, hvilka icke känna hvarandra; Helt annat var förhållandet i Stamford. Hade jag stannat der, skulle man väl ha jagat mig som ett annat uppspåradt vilddjur... Jaså, den der mannen följer mig ännu: Besynuerligt! Jag skulle önska att jag finge gifva honom så mycket stryk att han icke förmådde gå löngre Det skulle verkligen vara ganska angenämt. Som han emellertid icke vågade handla efter Önskan, beslöt han påskynda sina steg, för att bli befriad fråa sin obehaglige följeslsgare. Den okände gjorde på samma sätt. Mason saktade farten; den andra följde äfven nu haos exempel. Nu började mordbrännaren känna sig het om öronen. Han skrämde upp sig sjelf, inbillande sig att förföljaren känt igen honom på dena beskrifaing om hans person, som förekom i kungörelsen. Han tvekade, derefter stannade han plötsligen, förde fisgret vill pannan; tycktes fundera en stund och vände derefter om, likasom hade han glömt någontiag. Han blef genast lugnad; när den person, för hvilken han hyst så myc