Dagens Nyheter – 4 mars 1867, sida 2

i en af fyra småstugor som stodo tätt bredvid hvarandra och hvilka alla nedbrunno. Lyckligtvis blef det förhärjande elementets framfart hejdadt, innan ett närliggande magasin, innehållande varor till ett betydligt värde hann antändas: Intet menniskolif spilldes; Man vet icke med visshet huru elden uppkommit eller om stugorna voro brandförsäkradev. — Brandförsäkrade! sade Mason till sig sjelf. Nej det voro de icke: Den saken har jag nog reda på. Han brukade alltid säga att de penningar som användes till erläggande af assuranspremier voro bortkastade; Det var just derföre att jag visste det han icke vidtagit detta vanliga försigtighetsmått, som jag beslöt mig för att sätta eld på rucklet; eljest skulle det nog ha fått stå qvar för mig. Alla stugorna nedbrunno, ser jag — ha, ha; hal Jag ansåg icke omöjligt att så skulle ske; ehuru jag ej vågade hoppas ett så lyckligt resultat: Han rår om: dem allesammans, och han eger intet utom dem: Han är nu lika fattig som jag; ha; ha; ha, och behöfver icke vidare ha bekymmer för hyrornas indrifning :..Ja, det är icke mera än rätt åt honom: Han skulle ej ha försökt bedraga mig: Det hade kostat honom mindre att ge mig hvad jag hade rättighet att fordra. ——— XLII Det var kort före solens nedgång. Detta förhållande var dock föga märkbart i den mörka; tätt befolkade stadsdel; det vi nu vilja föra våra läsare;