Dagens Nyheter – 4 mars 1867, sida 1

lade han; då han stängde dörren. Och nu är det icke tid till att tveka längre; Han tände ett ljus. Derefter lade han ett knyte, innehållände några nödvändiga klädespersedlar m: m:; på en stol bredvid den dörr, som ledde åt gården; samt ställde sedan ljuset midt i den bädd, hvarpå han nyss legat: Då han antändt täcket; öfveffor ett hemskt leende hans ansigte. Elden spred sig med oerhörd hastighet; den fattade i halmen och började stiga upp mot taket: Mason öppnade dörren på glänt i ocigt att åstadkomma starkt drag: Det dröjde icke länge förrän lågorna närmade sig sjelfva dörren; och det var just mordbrännarens önskan att denna skulle börja brinna, emedan Han insåg att hela huset i sådant fall — såvida icke någon alldeJes oförutsedd och kraftig hjelp mellankomme — skulle af lågorna jemnas med marken: Han väntade till dess elden nått den ifrågavarande dörren: Nu började det; i anseende till den tjocka röken; blifva svårt för honom att längre qvarstanna i rummet: Dessutom fordrade hans personliga säkerhet att han med det första begaf sig utaf; ty det kunde icke dröja länge; förrän branden, hvilken tilltog i förfärlig grad, skulle blifva upptäckt. — Det är bra nu, mumlade han; och det klokaste jag kan göra, är att springa min väg innan mina skor bli uppbrända. Han öppnade sakta den dörr, som ledde åt gården; hoppade öfver ett plank, kom in på en annan gård och derifrån ut på gatan: Fan gick. så skyndsamt ban möjligtvis kunde, dar