Dagens Nyheter – 2 mars 1867, sida 2

lär ni icke vilja gifva mycket för de der per: sedlarne. — Nej, deri har ni rätt, svarade handelsmannen: Snart var värderingsförrättningen slutad: Derefter följde ett anbud — ett utbrott af förtrytelse öfver summans obetydlighet — en vägran att ens med en shilling höja beloppet — en hotelse att föryttra varorna åt någon annan — och slutligen en öfverenskommelse: — Fram med pengar! utropade Mason; sedan han omsider beslutit antaga det öfver all förväntan låga anbudet. — Jag har dem på mig, svarade köparen; och jag skulle ha gifvit er dem nu, såvida ni icke visat er så misstänksam mot mig att äfven jag å min sida anser mig böra vara försigtig: Så snart jag mottagit varorna, får ni kontanter: — Jaså, ni tar mig för en tjuf? utbrast Mason, synbarligen förbittrad. Jag råder ertil att ::: — Ni behöfver icke tala hårda ord, afbröt honom handelsmannen: Vi ha en affär att språka om, och om -viieke i alla punkter äro ense, tjenar det ingenting till att vi derför blifva heta. Jag har hvarken ondt eller godt att säga om er, al det enkla skälet att jag ingenting vet om er. Men ni har med orolig uppmärksamhet följt hvarje steg, som jag tagit; sedan jag trädde inom er dörr, likasom fruktade ni att jag ville tillgripa någon af era tillhörigheter. Jag förmodar ni känner till det gamla ordspråket: cEfter sig sjelf dömer man andrav. Då ni misstror mig, får ni icke undra öfver att också jag misstror er. Uppgif den tid då jag får komma och hemta sakerna: Så snart ni utlemnat dem, ger jag er pengar. (Forts.)