Dagens Nyheter – 1 mars 1867, sida 2

ibland fukta strupen. Apropos menniskor som färdas på jernväg — mins ni Annie Browning? Hon bodde i samma hus som vi den tid då vi logerade tillsammans. Jag kommer inåg att ni brukade kalla henne en qvick ficka. — Ahl! ja, henne minnes jag nog. Hon skulle gifta sig med den der fårtjufven? yttrade stadsbudet. Jag har glömt bort karlens namn; men han hade visst samma yrke som ni, herr Foxall. — Ja; han gjorde ungefär detsamma som jag gör, utom den gången då han stal får, lydde svaret: Det är just hans f. d. fästmö jag menar. Har ni sett henne nyligen? Det var länge sedan jag hörde något om henne. — Bett henne! utropade stadsbudet: Det har jag visst. För några få dagar sedan var hon här vid stationen. Låt mig tänka efter — hvilken qväll var det? I tisdags, tror jag ::. Nej, det måste ha varit i måndags: Ja, i måndags var det. Jag kommer ihåg det nu; ty jag blef utan qvällsvard, emedan tåget afgick en half timma sednare än den bestämda tiden. Hon for uppåt med natt-tåget. Hvarföre frågar ni efter henne? :;.:Jag tycker, det är besynnerligt att en ung qvinna väljer att resa nattetid; då hon skall företaga en färd. Icke har hon väl så brådtom, att hon icke dertill kan använda en dag. Men — det var sannt — hon hade en gosse med sig som såg ut för att kunna försvara henne. Ni vet icke i hvilket ärende hon for? oc Nej, huru skulle jag kunna veta det? sade Foxall: Jag har ingenting gemensamt med henne, och jag begriper icke af hvilken orsak jag nu kommit att tänka på henne. Hon