Dagens Nyheter – 1 mars 1867, sida 1

genom hvilken han kunde komma flyktingen på spåren: När han nalkades målet för sin promenad; började hän fundera på hvilka frågor han skulle framställa och fan då att han icke gerna kunde framställa några frågor alls; utan att göra sig löjlig: Och om Annie verkligen rest på jernväg; hade hon naturligtvis icke uppgifvit sitt namn; för biljettförsäljaren utan helt enkelt begärt och erhållit en biljett: Hennes utseende var icke så beskaffadt att man kunde antaga det hon bland den mängd menniskor, som dagligen visa sig på en jernvägsstation, ådragit sig någon uppmärksamhet; Han kunde icke uppgifva hvarken någon timma eller dag, då hon besökt stationen. Huru var det då möjligt att han skulle få veta till hvilken ort hon hade rest? — Det är en ren galenskap att försöka; sade han till sig sjelf: De skola bestämdt skratta mig midt i ansigtet. Det är bättre att ännu en gång tåga Mary Thornway i förhör :.: Nej, när jag tänker närmare efter; tjenar det ingenting till att spilla tid och ord på henne; Hön följer sina grundsatser, och det är icke värdt att söka öfvertala henne att vika en tum från det rättas väg. Har hon väl en gång fått i sitt hufvud att pligten bjuder benne att handla så eller så; kan ingen föra henne på andra tankar, han må vara huru vältalig som helst: Jag trodde att den gamla fru Truefit skulle yppa allt för mig; men här jag i går besökte henne, öfverhopade hon mig med förebråelser, som det just icke vore roligt att höra en gång till. Dock, man måste underkasta sig