Dagens Nyheter – 28 februari 1867, sida 2

fall har hon efter all sannolikhet följt med något jernbantåg. Det förundrar mig att jag icke förut kommit att tänka på denna möjlighet. Jag begifver mig till jernvägsstationen. Om jag ej får veta något, bar jag i alla fall nytta af motionen. . Han påskyndade sina steg, så snart han fattat detta beslut. Han vek af vid ett gathörn och befann sig plötsligen ansigte mot ansigte med Bill Mason; Han ville gå förbi denne, utan att säga honom ett enda ord; men Bill hejdade honom, ropande: — Jag ämnade just gå ned till er, herr Foxall: — Till mig? genmälde den tilltalade; Jag har mycket brådtom just nu: Hvad är det ni vill? — Jag skulle önska få ett qvitto på hyran, sade Mason: Den ena affären kan vara lika vigtig som den andra; eller huru? — När ni lemnar mig pengar, skall ni få ett qvitto, herr Mason, yttrade Foxall i tvär ton: — Pengar! utbrast Mason; hvad menar ni? Vi ha ju en gång öfverenskommit om att jag, i ersättning för det besvär ni gjort mig, skall bli befriad från skyldigheten att erlägga hyra för två qvartaler. Ämnar ni svika ert löfte? — Nej, visst icke, svarade Foxall. Jag lofvade under vissa vilkor qvittera den oguldna hyran; Om ni uppfyllt dessa vilkor skulle också jag ha hållit mitt ord. — Fullgjorde jag icke hvad jag åtagit mig? utropade Mason. Det var besynnerligt! Skref icke min hustru ett bref, som innehöll just