Dagens Nyheter – 28 februari 1867, sida 2

tt, då en stadsdel vinner: mer och mer: i:beydelse genom nya byggnader och befolkninsens tillväxt, de pgatuådror vidgas, som ifrån tadens centrala delar leda dit: Då nu sedan in: följd af år Ladugårdslandet varit i ständigt illtagande, hvad byggnader och befolkning ansår, och anledning finnes att antaga att det lir ytterligare och framför andra stadsdelar yefolkadt, så vore det också skäl att den om.alade gatuutvidgningen måtte ske till den vidd, som kunde anses vara någorlunda tillräcklig för framtiden. Hellre för bred än för smal, ;y Ladugårdslandets nya Strandgata, hvars anläggning oförtöfvadt skall börja, kommer att utgöra en fortsättning af Hamngatav, och när den blir färdig kan det icke dröja särdeles länge, förrän till Djurgården måste anläggas en spårväg (hästbana för omnibusfart) från Gustaf Adolfs torg, snedt öfver Carl XIII:s torg) och; vidare Hamngatan framåt till Nybrobamnen. Vid en blick på kartan finner man genast att, om gatan skall blifva bredare, detta måste ske åt dess södra sida och att endast två hus, det Anckarkronska och det Bonnierska äro för närvarande till hinder för det högst lämpliga förslagets utförande. Med den tillämnade atelierbyggnaden i Carl XIII:s torgs nordvestra hörn uppkommer emellertid ytterligare ett hivder, så vida ej vederbörande stadsmyndighet skyndar att komma öfverens med byggnadens bolag, eller att man lyckas förmå riksdagen att besluta en ersättning af 2—3000 rdr åt bolaget för det hittills gjorda pålningsarbetet. Det vore skäl att denna a gelägenhet från intet håll uppfattades som en partifråga, hvartill den onekligen skulle, med ond vilja, kunna egna sig. Man vet numera, att vederbörande inom finansdepartementet förbisett ständernas beslut vid 1854—55 årens riksdag med afseende på ett då ifrågasatt afhändande till enskild man af norra delen af Carl XII:s torg och i följd bäraf uraktlåtit att uti föredragningspromemorian fästa dåvarande departementschefens uppmärksamhet på nämnde riksdagsbeslut. Sedan har rätthafveriet hos den aktieegande öfverintendenten tillkommit. Men då denna angelägenhet, rörande hvilken två motioner föreligga — den ene väckt i första kammaren af presidenten Mörner, den andra väckt i andra kammaren af hr Grafström — ingalunda hör till frågan om frihandel eller till sådana ärenden; som böra kunna väcka någotsomhelst obehag för de styrande, utan är helt enkelt den, huruvida riksda-en nu, medan det verkställda byggnadsarbetet är ringa, vill återvinna tomtea både i statens och stadens intresse; så bör saken ifrån sin egen synpunkt kunna skärskådas. Vi hafva ofvan visat stadens intresse, och hvad statens angår, så erinra vi om rikets ständers yttrande vid 1854 års riksdag, med anledning af regeringens proposition att på vies tid upplåta en tomt af Carl XIII:s torg till enskild person: esom em afträdandet på viss tid af merberörda tom mött åtskilliga betänkligheter, hvaraf rikets ständer funnit sig förhindrade att till Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition lemnå bifall, så fingo rikets ständer sådant, till svar i ämnet, hos Kgl. M:t i underdånighet anmälas. ) Derigenom hindras den öfriga trafiken minst. Någon våda för gående och lekande kunna spårvagnarne svårligen medföra, ty dragarne gå blott i smått lunk. mm ———