Dagens Nyheter – 28 februari 1867, sida 1

dess jag helt och hållet förlorade hoppet om att någonsin mera kunna höja mig derur. Och ni säger att ni ej förtjenat att bli illa behandlad af mig. Hal! Jag önskar blott att jag vore en skorpion och kunde sticka er i hjertat. När jag tänker på, huru lycklig jag kunnat vara och huru olycklig jag är, finver jag emellertid en viss tröst i medvetandet om att jag kan göra den menniska ondt som störtat mig i förderfvet ; . : Som jag nu skall börja göra affärer för egen räkning, behöfver jag mycket pengar och fordrar derföre att ni skall gifva mig en samma i förskott. Låt mig få på en gång hvad ni är skyldig att utbetala under loppet af ett halft år. — Omöjligt! Alldeles omöjligt! utropade: Cleverdon. Jag har icke hälften så mycket penningar på mig; det försäkrar jag er. — Ge mig en invisning på beloppet, sade Robert, hvilken röjde ett orubbligt lugn. Jag vet nog, hvar jag skall utbyta den mot penningar. — Jag vill icke, hör ni, genmälde Cleverdon i bestämd ton. Jag kan icke låta plundra mig på ett sådant vis. . — Plundra er! upprepade Robert; Var så god och välj era uttryck med mera omsorg. Af er åtminstone vill jag icke höra hårda ord: :Jaså, ni vägrar? Nå, som ni behagar, min herre. Jag går direkte till min morbror och: meddelar honom huru allt tillgått; För första: gången i mitt lif skall jag blifva välkommen hos honom, ty mitt besök skall inbringa honom hundratals pund; och huru kommer ni att be-i finna er i morgon? — Den som lefver får väl Be; God natt, herr Cleverdon.