Dagens Nyheter – 27 februari 1867, sida 4

TENGELINS Nya Brovågar. Under en lång följd af år har undertecknad haft till hufvudsakligt föremål för sin både theoretiska och praktiska verksamhet att förfärdiga vågar, som skulle förena påltlighet, baeqvämlig användning och varaktighet. Det har redan länge lyckats mig att tillverka sådana som hafva de förstnämn da två egenskaperne, ty flerfaldiga betyg af e vetenskapsmän hafva berättigat mig att åberopa de goda egenskaper, som dessa mina arbeten oga i afseende på justesse; lika ledes hafva trafikerande erkänt beqvämligheen vid användningen af mina decimal vågar, vid hvilkas begagnande, mindre (blott ett tiondedels) antal, vigter erfordras, äfvensom i samma mån mindre arbetsstyrka när, vid större vägningar. stora vigter eljest (vid vanliga vågar) skulle behöfvas. Hvad åter anår den tredje egenskapen, varaktighet, har den örst i sednare tider fått sin fulländning genom den förbättrade konstruktionen hvarå jag år 1866 erhållit ett sju årigt patent. De decimal eller s.k. brovågar, som jag under förra decennier gjort, hafva visserligen varit starka — i likhet med andras tillverkningar i samma väg, såvidt dessa sednare vid deras tillverkningar haft lika omsorg om tappars, pPannors och lagers rätta härdning; men den sednare uppfinningen tillägger högst betydligt till den varaktighet, som instrumentet hädanefter kommer att ega. Det är nemligen tillräckligt genom erfarenheten bekant att just sjelfva belastningen, såväl med godset som vigterna, utgör det som alltid småningom, ibland åter hastigt nog, förderfvar en våg eller åtminstone förminskar dess känslighet, derigenom att båda tyngderne förorsaka stötar och dervid en ganska stark friction, hvaraf instrumentet, det vare nu i mindre eller större skala, alltid lider något hvarje gång. men understundom så mycket att vågen märkpart deraf skadas. Denra betydande olägenhet är numera, genom den nya inrättningen på mina brovågar, alldeles undanröjd. Ändamålet har vunnits genom följande konstruktion: Balansen har icke på de nya vågarne sina axlar (eller prismer) på sin öfre sida, utan nedanför denna, midtigenom honom, så att de med honom bilda ett fastara och mera kompakt stycke. Stängerne, som uppbära bryggan (eller bron) och dennas inre mekanism, äro ofvantill gaffelformigt klufna, så att de omfatta och hänga ofvanpå nämnda axlar. Den jernplåt-cylinder, som är anbragt ofvanpå den ena balansen, har för ändamål att, sedan vågen blifvit på vanligt sätt justerad genom axelns skrufvande till höger eller venster (hvarigenom cylindern ändrar läge), åstadkomma den finaste justering. Denna justöring är ett tillägg till den noggrannhet med vilken brovågarnes mekanik hittills utmärkt sig. Men nu, i afseende på den förr anmärkta nya egenskapen — varaktighet, må nedanstående tilläggas: är vägningen skall göras är häfstången nedtryckt och spärrhaken ställd så att den qvarhåller den förra; — deremot är förhållandet motsatt då man skall lägga varorna på bron. Man skiljer då haken ifrån häfstången; bron faller fritt ned och får hvila på den undra ramen, så att hurudana tyngder som elst å bron påläggas, ingen ryckning eller friction uppkommer ä tappar eller lager, utan blifva dessa dervid orörda och lugna, så att ingen hårdare slitning å dem kan uppkomma, såsom eljest så ofta, eller rättare sagdt alltid, i större eller mindre mån, eger rum, understundom till icke obetydlig skada. Den nya uppfinningen har blifvit å Industriexpositionen belönt med Silfvermedaljen. — Beställningar å dessa vågar med deras billiga priser, olika efter olika storlekar, göras hos J. T. TENGELIN. Stockholm, Norrmalmsgatan 8.