Dagens Nyheter – 27 februari 1867, sida 3

dö en naturlig död, och det bästa vi kunna göra är att söka helt och hållet glömma det vi handlat på ett så oärligt sätt. oo— Jaså, ni tror er härmed kunna lura mig; gamle räf; sade Robert med ett hånfullt skratt: Jag är icke så enfaldig heller, derom kan jag upplysa er. Dö en naturlig död, säger ni! Vet ni icke att jag känner er i botten? :.: Nej, denna affär skall lefva lika länge som ni sjelf lefver; derom är jag öfvertygad: Om ni anser mig för en enfaldig stackare, som låter sig begagnas, då man behöfver honom, och sedan; när hans bistånd blifvit användt, nöjer sig med att afvisas, då misstager ni erstorligen;: Hör på; herr Cleverdon; När ni första gången framställde ert förslag till mig; var jag ej så förhärdad som jag — tack vare de lärdomar ni hos mig inplantat — nu är; Jag tyckte icke om affären; den föreföll mig motbjudande och jag ville icke alls deltaga i densamma; men jag hade en gång begått en brottslig handling och sbefann mig, till följd deraf i ert våld; Ni fann skäligt att draga nytta af den makt; ni hade öfver mig; jag blef er slaf; Men nu är det min tur att spela herrens roll, och ni får hålla till godo med slafvens; Jag står icke vidare i beroende af min morbror. Jag har ingenting mera att hoppas eller att frukta af hönom; Det skulle ej röra mig, om han i morgon finge kännedom om hela transationen; Han skulle naturligtvis icke väcka åtal mot mig, för sin hustrus skuld; och med undantag häraf har han redan gjort mig allt det ondå han kan: Som ni sjelf finner, riskerar jag ingenting genom att i morgon besöka honom och omtala huru allt tillgått. Men ni; riskerar ni något? (Forts).