styrka till att vidblifva sitt en gång fattade bebeslut. — Och naturligtvis kan — såsom en nödvändig följd häraf antagas att han icke mera återkommer? fortfor bokhållaren: — Nej, det är bestämdt säkert! sade herr Freestone med större eftertryck än han ämnat: Också tittade hans kassör öfver glasögonen och fästade en forskande blick på honom, innan han mycket lugn återtog: — Då, min herre; må det vara mig tillåtet att säga — förut har det icke gått an för en person i min ställning att fälla ett uppriktigt omdöme om herr Robert — det hans uppförande i allmänhet varit sådant att jag för min del icke inser huru det varit möjligt för någon att tala väl om honom för er, utan att på samma gång bedraga er; — Jag var säker om att ni skulle gilla min handling, Cleverdon; sade herr Freestone; glad öfver att ha sluppit undan, utan att uppgifvit det verkliga skälet till den unge mannens afskedande; Såsom ni väl kan förstå; är det högst obehagligt för mig och min familj, men jag har icke kunnat handla annorlunda. Det var en ren nödvändighet: — Det var en ren nödvändighet; upprepade bokhållaren. Och de båda männen återtogo hvar och en sitt arbete. Man skulle icke uppskatta Cleverdons skarpa blick till dess fulla värde; om man antoge att han blifvit förd bakom ljuset; Så var icke fallet. Han förstod mer än väl att någonting inträffat; som var den verkliga anledningen till