Dagens Nyheter – 25 februari 1867, sida 1

att de ytterst upptagas i ören ur folkets fickor; så att den beskattade knappast märker att han skattar något. Han räknar icke efter; hvar gång han köper ett skålpund kaffe, att han då betalar 10 öre skatt åt staten, eller när han köper ett skålpund socker att han då betslar 12 öre skatt dels åt staten och dels åt sockerfabrikanterna: Icke heller tänker han på att när han köper en kanna bränvin erlägger han 60 öre i skatt åt statsverket förutom hvad han derjemte får betala i försäljningsskatt åt staden eller länet.-Men fastän han icke tänker på detta, så är det likväl skatter han betalar, och om en man vid årets slut räknar efter huru mycket staten på sådana smusselvägar tagit ur hans ficka, så skall han finna (derest han icke är i den ställningen att han skattar för större fastighet eller betydande rörelse) att han fått erlägga mycket mera i smygskatter (indirekta) än han erlagt, enligt sin debetsedel,i bevillning till kronan. Detta resultat framgår solklart deraf att rikets hela bevillning för nästa år är af regeringen beräknad till 2,600,000 rdr (oberäknadt den föreslagna vapenskatten), men de ofvan uppräknade indirekta skatterna till tjugosju millioner trehundratusen rdr. De indirekta skatterna skulle således , komma att utgöra tio och en half gånger så mycket som den bevillningen som kommer på debetsedlarne; Och nästan alldeles lika var förhållandet i fjol, och är det i år. Derföre att folk icke märker eller räknar efter huru staten tager de indirekta skatterna ur dess fickor går det an att taga så mycket. Det är såsom om någon granne till en trädgårdsmästare går och plockar ett halfstop bär om dagen från flera buskar eller en half kappe frukt från flera träd, så märker trädgårdsmästaren det kanske icke; ehuru, om sådant fortgår, trädgårdsmästaren vid höstens slut är beröfvad många kannor bär och flera tunnor frukt; men om grannen tager en hel tunna frukt på en gång, så; upptäcker trädgårdsmästaren sin förlust, ehuru förlusten då blir på det hela mycket mindre för honom än vid grannens förra sätt att gå tillväga. — Vare detta sagdt; utan att i öfrigt vilja jemföra staten med en sådan granne: Det anförda förklarar att de indirekta skatterna kunna ökas så oerhördt som det skett; utan att det väcker på långt när ett sådant missnöje som skulle uppstått om grundskatterna eller bevillningen ökats i lika mån. De indirekta skatterna, d. v. s.tulloch bränvinsskatten m. m. utgjorde för år 1849 icke fullt nio millioner rdr; nu utgöra de omkring tjugusju millioner rdr och hafva således blifvit tredubblade. Förstnämnde år uppgingo de ordinarie skatterna (grundräntorna och dyl.) samt allmänna bevillningen icke till mer än något öfver 8,800,000 rdr. Vi hemställa nu till hvar och en huruvida det har ringaste sannolikhet för sig att det skulle ha kunnat lyckas regeringen och byråkratien att sedan 1849 drifva upp dessa skatter till tredubbla beloppet: Regeringen och de privilegierade hafva icke ens försökt det; och de ordinarie skatterna samt bevillningen uppgå ännu i år icke till mera än elfva och en half million rdr, medan; som sagdt; de indirekta skatterna vuxit till mer än tjugusju millioner. Ett annat grundfel vid de indirekta skatterna är att de drabba ytterligt orättvist, och mest den stora, fattiga delen af folket. Detta skola vi visa en annan dag.