Dagens Nyheter – 23 februari 1867, sida 3

förvållande; och jag anser mig derföre vara skyldig att gifva er någon ersättning. Härvid lade han en tjugupund-sedel i hans hand: — Jag kan icke mottaga denna; sade Frank artigt men bestämdt: Jag tackar er för den godhet, ni velat bevisa mig; men ni har icke förorsakat den olycka hvaraf jag träffats; Jag har derföre inga berättigade anspråk på skadeersättning af er; och ehuru jag är fattig; är jag allt för stolt för att vilja taga emot denna stora summa såsom en skänk; Ofversten smålog: — Godt; sade han; jag uppskattar detta drag af högsinthet till dess fulla värde och vill derföre icke vidare påyrka att ni skall bålla min gåfva till godo: Om jag någonsin kan vara er till nytta; så låt mig veta deraf: Och han räckte gossen sin hand: Franks ögon lyste och en mörk rodnad öfverfor hans kinder, när detta bevis på aktning gafs honom: Han såg nu att han inom kort skulle åter intaga den ställning i samhället; hvarifrån han så plötsligen blifvit störtad. När han begaf sig tillbaka till stationen; gick han med högburen panna; ty han visste med sig sjelf att han bar i sin ficka ett ovedersägligt vittnesbörd om sin heder och ärlighet; n (Forts.)