Dagens Nyheter – 23 februari 1867, sida 3

utlät sig öfversten: Men såsom en man afheder och — det tror jag mig kunna tillägga — en man med känsla, säger jag utan tvekan ja: Jag måste ha ett qvitto; ser ni: Det har alltid varit min svaga sida att ha mina affärer på redig fot: Ni kan taga detta, och säg åt Freestone att han skickar mig ett annat i stället. Skulle ni vilja att jag reser med till Stamford; för att intyga att jag aldrig utbetalt några penningar till er, är jag färdig att gå er önskan till mötes: Jag är förvissad om att jag genast skall igeukänna förfalskaren, om jag fiage se honom: — Tack; min herre! utropade Frank; tusen gånger tack; Men jag tror att det bevis på min oskuld; som jag nu har i mina händer, är tillräckligt. — Godt, sade herr Rushbrook, vi få väl se. Om ni behöfver mig, så skrif hit inom tre dagar, och jag skall infinna mig; Sedan reser jag öfver till Kontinenten; Ni hade en riktig tur, då ni träffade mig. Jag har ej varit en vecka i England: — Det var försynens finger som ledde mig, svar rade Frank andäktigt. Min mor har lärt mig att försynen aldrig öfvergifver dem som på henne förtrösta, och min egen erfarenhet har -bekräf tat sanningen af denna lära: — Ah, ja — deri har er mor nog rätt; anmärkte officeren. Vi soldater tänka mycket mindre på dylika ämnen än vi borde göra. Detta tyckes verkligen vara en försynens skickelse : : : Nu har jag en annan angelägenhet att tala med er om; innan vi skiljas: Ni harlidit mycket för: min skuld; ehuru icke genom mitt