Dagens Nyheter – 23 februari 1867, sida 2

Rushbrook. Men hvad ondt har jag väl gjort er? Jag har aldrig för sett er: — Ar ni riktigt säker härpå; min herre? utropade Frank mycket ifrigt: — Fullkomligt säker; svarade öfversten med en viss köld; ty han började misstänka att gossen ämnade för honom uppduka någon osann historia för att narra åt sig penningar. — Himlen vare tack och lof! sade Frank med sitt ungdomliga sinnes hela värma; O! min herre, om dessa få ord blefve uttalade i Stamford; skulle de göra mig lyckligare än all jordisk rikedom förmår! — Hvad menar ni min vän? frågade öfversten; som blifvit förvånad och började känna sig intresserad: Hvad är det ni har att säga mig? Kom in i väntsalen; menniskorna se och höra på oss ;::: Nå, hvad har händt i Stamford? — Ni betalade för längesedan en räknihg; utgifven af en byggmästare derstädes vid namn Freestone; sade Frank: — Jag minnes det; svarade öfversten; det var straxt innan jag anträdde min långa resa. Nå? — Ni blef sedan kräfd för denna skuld; fortfor Frank; och ni skref då ett bref, hvari ni förklarade att räkningen var betald samt uppgaf det namn, hvilket ni påstod vara tecknadt under det qvittens, ni mottagit: — Jag tror nästan jag kommer ihåg allt detta, sade herr Rushbbrook; Ja; det är sannt, jag erhöll brefvet i Liverpool: Nå? — Jo; det namn ni uppgaf är mitt; återtog ynglingen; hvilkens röst blef darrande, när han tänkte på den olyckliga händelsen: