Dagens Nyheter – 23 februari 1867, sida 2

Moisatserna eller Redlighet varar längst. (Forts. från föreg. Af.) Charles Thornway höll just nu på atttagasig litet till bästa å en närbelägen restauration; ty den 6-pence-slant; besväret inbragt, stod det icke i hans förmåga att spara ens en enda timma. Far och son hade i ett visst ögonblick befunnit sig på knappt ett stenkasts afstånd från hvarandra, utan att någondera af dem haft kunskap derom: Föga anande att han varit så nära fullbordandet af sin käraste önskan, gick Frank in i banhallen och promenerade en stund fram och tillbaka. Hastigt stannade han, och hans öga fästades på en stor koffert som var ställd bland en mängd andra reseffekter, hvilka ännu icke blifvit afhemtade. Hos sjelfva kofferten var ingenting märkvärdigt; den var högst vanlig: Dock stod Frank framför densamma, orörlig och synbarligen slagen af häpnad: På en messingsplåt; som var anbragt midtpå kofferten, voro nemligen orden öfverste Rushbrook tydligen graverade. Det dröjde en lång stund, innan Frank hann samla sina tankar: Han var alldeles yr i hufvudet af idel glädje: Plötsligen trängde ljudet af en klangfull, manlig röst till hans öron. Rösten ropade: — Hitåt, stadsbud! Detta är min koffert;