Dagens Nyheter – 22 februari 1867, sida 3

EEE rRRR RT TTR RER TRA RR (RA ( IR Le ROSA ISIR IA IEA NR TEA xall säkerligen skulle ha afundats honom, om han vetat deraf. Han skulle nu resa hem igen, medförande tusende bjertliga belsningar till sin mor och fru Truefit. Han stod redan utanför jernvägsstationen, väntande på ankomsten af det tåg, med hvilket han skulle fara tillbaka till Stamford. När han såg den rörlighet som herrskade omkring honom, märkte han att han var i en stor stad, och de om hvarandra hvimlande folkhoparne väckte hos honom en oangenäm känsla. Han tänkte på sin far, som lemnat hemmet, för att vistas bland främmande menniskor. — Min stackars far, sade han till sig sjelf, har förmodligen begifvit sig hit till London; Hvad skulle jag icke vilja gifva om jag träffade honom! Men, när jag icke har den ringaste aning om hvar han finnes, skulle det tjena till ingenting att jag sökte efter honom: Huru blinda vi menniskor äro, medan vi tillryggalägga vägen genom lifvets dal! Saker som ligga oss helt nära, men hvilka vi icke, för katt så säga, rentaf stöta emot blifva vi aldrig varse, Om Frank anländt fem minuter tidigare till stationshuset, skulle han och hans far ha mött hvarandra: Förhållandet var att Charles Thornway straxt förut nedburit till jernvägsstationen en kappsäck; som tillhörde en af den mot honom välvilligt stämde husegarens vänner: (Forts.)