Dagens Nyheter – 21 februari 1867, sida 3

er och tack, tusen gånger tack skall ni ha! utropade Thornway, hvilken blifvit så rörd af den godhet; som bevisades ionom; att hans känslor flödade öfver; Jag vill gerna arbeta huru mycket som helst, endast jag på ärligt sätt kan förtjena mitt lifsuppehälle; ty allt sedan min barndom har jag hyst afsky, för allt hvad brott heter, och jag tror nästan att jag skulle heldre svälta ihjäl än beqväma mig till att stjäla; vore det än blott en pennys värde. — Godt; kom hit då i morgon och uträtta det uppdrag jag gifvit er. Jag skall rekommendera er hos dem bland mina vänner, som jag vet ibland vara i behof af tillfälliga biträden: Derigenom torde jag kunna skaffa er så mycken arbetsförtjenst att ni kan uppehålla er, till dess ni får en stadigvarande plats: Ni tycks vara en dugtig arbetare; åtminstone vitnar er kroppsbyggnad om att ni icke saknar fysiska krafter: Och er redbarhet är en dygd, som icke nog kan värderas. Ni skulle bestämdt, på mitt förord, blifva antagen till poliskonstapel; såvida ni ej hade den svagheten att dricka mer än ni tål; Det är stor skada att ni skall. ha detta fel. — Ack ja! suckade Thornway och såg mäkta bedröfvad ut: Jag tvekar icke att säga till er, hvad jag ännu ej sagt åt någon menniska: jag skulle låta hugga ett finger af min högra hand, om jag derigenom kunde förvärfva mig den makt öfver mig sjelf, som erfordras för att jag icke skall duka under för frestelsen. Jag är ej den jag fordom varit. Ofta erfar jag en brännande känsla inom mig, och jag anar att min lefnad nalkas sitt slut; Det skall blifva mig en glädje att få dö; ty jag slipper då ligga