Dagens Nyheter – 21 februari 1867, sida 2

tvifvel förlorat hälften af allt hvad de egde och derigenom blifvit urståndsatta att resa till det land; der de väntat sig finna lyckan. Härefter tog han sin egen ställning i betraktande och fann denna vara förtviflad: Han skulle icke få den summa, som blifvit honom lofvad och; hvad som var det värsta af allt; han skulle snart sakna tak öfver hufvudet; ty med den erfarenhet han nu förvärfvat sig ansåg han att det icke skulle lyckas honom att erhålla. en ny anställning; De penningar, som majoren lemnat honom, hade han redan gjort af med, och samma dag på morgonen hade han i sin husbondes namn hos värden anhållit om en försträckning. Efter att ha gjort åtskilliga invändningar hade värden gifvit med sig och lånat honom tre shilling. Han erinrade sig nu att dessa mynt lågo orörda i hans ficka, och han kände en viss tröst i sin bedröfvelse, när han tänkte på att han derigenom åtminstone för ögonblicket var värnad mot nöden. Men omedelbart efter denna tanke kom ep annan: kunde han nu med heder behålla pengarne? Han hade lånat dem i den tron att Ae skulle bli återbetalda; men skulle han nu; när han visste han ej hade någon inkomst att vänta; kunna använda dem, utan att göra sig till sin f; d. busbondes medbrottsling? Denna tanke var särdeles nedslående: Han hade inga andra medel till att förskaffa sig ett enda mål mat och visste ej hvart han skulle. vända sig för att få en slant; Skulle han svälta ihjäl eller stjäla; och sås