Dagens Nyheter – 21 februari 1867, sida 1

KNUT FORSBERG: Krigsskräcken i Europa. För lugna åskådare erbjuder Europa sedan några månader en nästan löjlig anblick: Alla oförvillade se, att de mest stridbara af stormakterna både vilja och behöfva fred. De äro färdiga att göra ganska stora uppoffringar för att bibehålla lugnet; Franska kejsaren har redan genom 1854 och 1859 års krig längesedan ernått det mål han eftersträfvat; nemligen att göra Frankrike till oomtvistad skiljedomare i europeiska stridsfrågor. Han är nu gammal och behöfver stillhet — åtminstone så mycket en kejsare i Frankrike kan få; han kan icke genom något krig ernå ett större inflytande än han redan eger; han behöfver använda alla sina återstående lifskrafter för att bringa statshushållningen på en sådan fot att fölket kan blifva nöjdt dermed, och i sin belåtenhet stilla och beskedligt mottaga sonen som regent, när den nuvarande kejsaren dör. Hvad Ryssland beträffar, så har man sett det alltsedan kejsar Alexander kom på tronen und: vika; med den största omsörg; all inblandning i Europas tvistefrågor. Den tydliga anledningen härtill är att ryska regeringen har händerna fulla med arbete för att omskapa Rysslands kommunala, sociala och ekonomiska inrättningar. — Lifegenskapens fullkomliga upphäfvande har åstadkommit mycket starka rubbningar i de stora jordegarnes förmögenhetsomständigheter. De ega nemligen nu visserligen jord, men som de icke hafva några lifegna arbetare att sköta den med, så fordrar jordens bruk betydligt driftkapital, och detta är ej lätt att skaffa för jordegare, hvilka mestadels förslösat sina fordna; lättvunna inkomster på ett öfverflödigt lefnadssätt. Den stora töngifvande samhällsklassen i Ryssland; är i följd af nå anförde förhållande, så mycket upptagen af bekymren om egen utkomst, att den ej har sinne för den yttre poli tiken. — Regeringen sjelf ordnar provinsstäns deras verksamhet, införer kommunalstyrelse, upprättar ett fullständigt folkskoleyäsende; uppmuntrar och understödjer jernvägars anläggande; med ett ord, arbetar oförtrutet på att gifva Ryssland fördelarne af alla sådana nyttiga inrättningar som de mera upplysta europeiska staterna erhållit under de 3, 4 sednaste årtiondena: Men medan ett sådant hastigt omskapningsarbete pågår, förer en regering och ett folk icke krig utan det största hödtvång — det visar oss historien på många af sina blad; i England har ingen fiende att föra krig emot och kan således svårligen störa Europas lugn — kan det äfven af det skälet ioke, att folket; med Bright i spetsen, arbetar uteslutande på att vinna en representationsreform, och under de år som striden för denna reform räcker skall fredsvännen Bright nog veta att hålla allmänna opinionen fri från inverkan af krigiska flägtar. Medan det således icke kan med något sken af sannolikhet antagas att ens den ringaste krigslystnad finnes hos de trenne europeiska stormakter, som ensamme äro i stånd ätt åstad: komma större rubbningar — under det att alla regeringar och diplomater äro fullkomligt öfvertygade och undörkännige om detta förhållande, ser man det fenömeret att en hop stora tidningar och små militärer i åtskilliga länder; af tanklöshet eller egennytta, skrika sig Hesa med rop om större armeer och ännu större antal gevär, om möjligt å 50 skott i minuten: Och vidare ser man det mera vanliga fenomenet att regeringarne, fastän de känna att ingen yttre fara för närvarande eller för den närmare fråmtiden hotar deras länder, ändock illistigt begagaa sig af den falska skräck som: de stora tidaiugarhe och uågra egennyttige militärer framkalla hos folken, till att försöka skafva af dessa ännu flere millioner om året till mönarkernas, hofvens och de privilegierade klassernas försvar mot inre, snarare än mot yttre fiender. Regeringarne i flera länder hafva redan framlagt eller låtit utarbeta förslag till armeernas förökande, men ännu har det icke någorstädes kommit så långt att folken nappat på den utlagda kroken, ehuru uppskrämde de än varit genom det falska allarmet: I detta falska allarm ha ingått många skrämskott och hvirflar på bastrumma, medelst hvilka det ena folkets tidningar ha sökt skrämma upp siva läsare för det andra folkets Mänchhausenska rustningar, påminnande om scener som ofta förekomma i pantomimer och farcer; der två mvcket fradliot sinnade maodharoara klifga