Riksdagen. Öfverläggningen i andra kammaren om det hvilande grundlagsändringsförslaget rörande främmande trosbekännares rätt att till flera befattningar utnämnas: Hr Liss Olof Larsson yttrade sig skriftligen och fann det underligt att riksdag efter riksdag fri religonsöfning kunde begäras för främmande trosförvandter, då de icke lära utgöra mer än 3000 personer. Det vore icke så mycket de sjelfve, som påyrkade denna frihet som icke mera andre. Hvad nytta hade landet af de kringsvärmande judarne? ånne det var sådan brist på jordbrukare eller tjenstemän, att man behöfde uppsöka främmande trosförvandter. Judarne med sina kramvaror vore en kräfta för land och folk. Tal. kunde visserligen ansett behöfligt, att deras rättigheter utsträcktes, men icke gom i förslaget skett. Det ser nästan ut, menade tal., som om allt främmande ansåges för mer än det svenska. Huru skulle det komma att gestalta sig, om t. ex. judar tillätes att bli lärare i seminarierna. De der uppfostrade eleverna skulle komma i en besynnerlig ställning om de nödgades mottaga undervisning af lärare, hvilkas religion de ej kunde godkänna. Med ett sådant uppfostringssystem skulle den stora mängden lika litet vara belåten, som den skulle vara avt få till tjenstemän dem, som vore af en annan bekännelse än de sjelfve. Hr Ribbing medgaf visserligen, att gränser finnas äfven för medgifvande af fri religionsöfning; men dessa gränser låge endast i statens ändamål. Hvad beträffade främmande trosförvandters behörighet till lärareplatser, kunde tal. icke finna, att de sakvade lämplighet till sådana, utom till lärareplatserna i teologi, ty det vore naturligt, att den som ickotrodde på hvad han skulle lära icke kunde lära med nit. Det förevarande förslaget vore garaka försigtigt, emedan sådana tjenster och emeten blifvit undantagna, der binder skulle kunna uppstå af olikhet i tro. Jå hade de icke, enligt förslaget, tillträde till domareembetet, ehuru det ville synas tal., som om judarne med sin uråldriga och för alla tider gällande sedelag skulle vara särdeles passande till domare, . Om gränser ansåges nödiga för främmande trosförvandter, så vore det en orättvisa af staten att utesluta dem från sådana platser i samhället, der