Dagens Nyheter – 20 februari 1867, sida 1

Motsatserna eller Rsdlighst varar längst. (Forts. från föreg. JF.) — Nej, det är omöjligt, sade Thornway, jag är skyldig nästan alltsammans för varor, tagna på kredit på en treflig restauration här i mnärheten, Visserligen kan jag få förnyad kredit, sedan jag -gjort upp min nuvarande skuld, men det blir svårt att uppskjuta betalningen ifall ni skulle stanna längre borta än ninu tänker. Var god och gif mig fem shilling tilll; vill ni det? — Nej, det vill jag icke, genmälde majoren. Jag har ondt om småmynt; ondt om penningar i allmänhet; till dess jag får uppgöra med bolagets styresmän. Jag öfversände i förra veckan en större summa än de hade reqvirerat. Det var dumt och jag skall icke göra om det igen: Ni skall få se att dessa fem shilling äro tillräckliga; men ifall ni händelsevis skulle komma att behöfva en shilling eller två, så säg värden att jag gifvit er tillåtelse att vända er till -honom, och att jag vid rin återkomst skall betala den skuld som ni har åsamkat er. Nu tror jag icke att jag har något vidare att tala med er om. — Godt, sade Thornway, om jag icke ekulle träffa er mera innan ni reser, så farväl och lycka på färden: Och han räckte ut sin hand; — Ar ni galen, karl? utfopade majoren. Tycker ni det är passande att en dörrvaktare gör sin husbonde i hand, synnerligen när denne