Dagens Nyheter – 19 februari 1867, sida 3

Det är rysligt bara att tänka pået! Edra läsare af det täcka könet torde det intressera att höra; det kejsarinnan i fredags var närvarande i kabinetts-konseljen och att hon vid detta tillfälle bar en vid klädning af blå sidensars å la Ludvig XV — det vill med andra ord säga, att den föll i djupa veck från axlarna och nedtill var uppfästad öfver en stickad kjol af hvitt siden; på hennes skärp, som var af guld; strålade namnet Eugenie i upphöjda; med juveler besatta bokstäfver. Det behöfver icke sägas; att jag icke hade förmånen att se den älskvärdaste bland kejsarinnor på hennes väg till: konseljen; men en som var lyckligare än jag beskref det intryck; hon gjorde; såsom en strålande uppenbarelse af den personifierade älskvärdheten. : Grefve de la Gueronniere, en broder till senatorn med samma namn och bekant såsom politisk författare, har skrifvit en pamflett, i hvilken han med sin vanliga qvickhet och sarkasm uppdragit en omständlig skildring af sakernas nuvarande tillstånd och som han afslutar med vissa förutsägelser af en allt annat än angenäm natur för den nuvarände styrelsen, för hvilken hans broder vicomten är en ifrig förespråkare, En vän råkade händelsevis att omnämna tillvaron af grefvens brochyr för senatorn, hvilken; slagen af fasa öfver brodrens snedsprång; genast underrättade en medlem af kabinettet om händelsen. Brochyren var visserligen redan tryckt, men icke distribuerad till hufvudstadens bokhandlare; det fanns således möjlighet att hindra dess utsläppande och detta skedde också ögonblickligen: Men då grefven fick veta hvilket öde, som drabbat hans arbete; kände han sig ingalunda hugad för att låta saken dervid bero; Slaget var ännu icke förloradt; Han plockade tillsammans sina anteckningar och öfversände dessa, jemte ett konsept till sitt manuskript; som han af en händelse råkat att behålla;till Thiers; Denne veteran bland talare; förtjust öfver den talang och skarpa iakttagelse-förmåga; som röjde sig i grefvens indragna arbete; ämnar nu att bringa detsamma till allmänhetens kännedom i form af ett tal i lagstiftande församlingen. Följden häraf blir den, att Monitören; hvilken måste meddela fullkomligt noggranna referater öfver församlingens förhandlingar, kommer att i sina spalter i sin helhet meddela innehållet af en broehyr; som man icke tillåtes att köpa i en bokhandel: Arfvingen till en af de få troner; hvilka ännu finnas qvar i Europa; har väl vid det härlaget stått såsom svarande part inför domstolen i den goda staden Metz. Käranden; hr van der Deale, är icke obekant här i Paris: För några år sedan öppnade han en restauration; kallad Den gyldene köttkorfven. Hvarje afton på en bestämdtimma lade han en köttkorf; som innehöll ett femfrancsstycke i guld; bland de korfvar; med hvilka hans kunder serverades; Tillloppet till hans lokal blef så starkt; att det förorsakade oordningar i grannskapet; hvarför polisen slutligen lade sig uti saken och förbjöd honom att hädanefter lägga guldmynt i sina korfvar; på grund af gällande förbud mot lotterier; Det lönade sig emellertid synbarligen bra att sälja gyldene köttkorfvar; och hr van der Deale köpte slottet och egendomen Orfeuil; Sedermera afyttrade han detta gods till prinsen af Oranien för en summa af 300,000 francs, för hvilken summa prinsen utfärdade en skuldsedel: H.K; H. försökte sedermera att få låna 150,000 rdr mot inteckning i egendomen; men detta lyckades icke, och då. han icke heller lyckades att få sälja densamma uppdrog han åt en af sina agenter; Collier, att förvandla egendomen till ett stamholländeri oeh bemyndigade honom att utgifva 14,000 francs för inköp af boskap; Den som sålde boskapen har emellertid icke fått sina 14,000 francs och har derför stämt Collier, och hr van der Deale, som icke fått betaldt för sitt slott och sin egendom, har stämt prinsen; Hr Jules Favre kommer att fungera såsom hr van der Deales advokat. Se här en anekdot från längesedan hänsvunna tider, som jaghörde berättas häromdagen under loppet: af en: god middag, då samtalet helt naturligt kom att röra sig kring de olika sätten och medlen att tjusa gommen. Salig kardinal de Greves var så förtjust i pat derouge gorges (pastej på rödbrösta); att han aldrig reste utan att medföra en dylik i matsäcken: En gång råkade kardinalen ut för den bekante stråtröfvaren Cartouche; hvilken behandlade honom med dea största artighet och endast utbad sig hans biskopskors; hans ring; tio louisdorer, två buteljer tokayer och den delikata pastejen: För biskopens sekreterare tog den artige röfvaren af sig hatten och sade att han (sekreteraren) var alltför gentil att blifva plundrad. Åbh; sade kardinalen, om ni låter min sekreterare slippa för så godt pris; borde ni åtminstone lemna mig tillbaka min pastej och den ena vinbuteljen; Ack, svarade röfvaren suckande, den ser för god ut för att man skulle nännas lemna den ifrån sig, men om ers helighet behagar slå sig ned och dela den med mig, skall jag känna mig förtjust öfver att vara er värdb: Kardinalen kände sig naturligtvis förolämpad i