XXXIV. — Thornway, sade major Chevreuil; när han en afton omkring fjorton dagar, sedan den nye dörrvaktaren inträdt i utöfning af sin tjenst; hastigt passerade det lilla rum, som var: beläget utanför kontoret; det är möjligt att jag icke kommer hit i morgon; och i sådant fall får ni icke se mig på några dagär: — Jaså, sade Thornway;: Ni ämnar lemna staden då; eller huru? — Det vore önskligt att ni kunde lära er tala till mig med mera respekt; anmärkte majoren. Det sätt hvarpå ni i allmänhet uppförer er mot mig är icke alls öfverensstämmande med det förhållande, i hvilket vi stå till hvarandra: Ni skulle ha rört vid er hatt och sagt: aJaså; herre. Har ni några befallningar att gifva mig för den händelse ni skulle fara bort? :.:Jag bryr mig icke om att ni tillåter er vissa friheter, då vi äro ensamma; men jag blir utom mig, när ni i främmande personers närvaro visar mig missaktning; och enligt min tanke kan ni icke lära er vara höflig; om ni ej ständigt; så väl då någon ser oss som när vi befinna oss i enrum med hvarnndra; öfvar er i att spela den roll; ni åtagit er. Vi skola tala närmare om denna sak vid ett annat tillfälle : : : Jo; jag ämnar verkligen resa ur staden: Jag förmodar att ni af de samtal, som här förts, förnummit att Petrel skall afsegla från Liverpool: — Ja, svarade Tuornway; det har jag. — Herre, skall ni tillägga, utbröt majoren med missbelåten min: Det är icke värdt att gifva er några påminnelser; ni är och förblir oefterrättlig: : : Nåväl; Petrel afseglar; och som