Dagens Nyheter – 18 februari 1867, sida 3

Telegrafnyheter, (Genom Svenska telegrafbyrån.) LONDON, lördag. Regeringen har för parlamentet framlagt ett förslag till tulltaxa, hvilket är mycket tillfredsställande för den friare handelns vänner. Fenierna hafva, förföljde aftrupperna, fiytt till Killarneybergen. Irland är lugnt. Pen skada, som tillfogats atlantiska kabeln, är åter afhjelpt. PARIS, lördagsafton. Enligt tidningen Etendeard har preussiska ambassadören i Paris meddelat franska utrikesministern en note, hvari preussiska regeringen förklarar att den:heltoch hållet instämmer med fran ska kejsarens åsigter, rörande den öster. ländska frågan. FLORENS, lördag. Ministerens ombildning är nu färdig. Baron Ricasoli är konseljpresident, WVenosta utrikes-, Depretis finans-, Duvincenge för allmänna arbetena, Biarichi marin-, Correnti undervisningsoch Cugia krigsminister. DRESDEN, lördag. Båda kamrarne äro pProrogerade till november. Ur fullt tillförlitlig källa meddelas,! att preussarne kommer att utrymma Dresden, men fortfarande hålla Leipzig, Bantzen och Königstein besatta. Sachsen skall uppställa en tolfte förbunds-arme-kår hvari :öfverbefälhafvare utnämnes afkonungen afFPreussen efter ett af sachsiska regeringen uppgjordt förslag. Konungen af Sachsen utnämner de kommenderande generalerna i samråd med konungen af Preussen. AABENRAA, lördag Officielt meddelas att Kryger (det danskt sinnade partiets kandidat) erhållit 15,028 och amtmannen Kjoaer 3,702 röster vid valet till det nordtyska förbundsparlamentet. WIEN, fredag. Kejsaren har på ansökan beviljat Mailath afsked från sin befattning som kansler i Ungern samt tilldelat honom. storkorset af Stephans-orden. PETERSBURG, söndag. Ryska tidningar som hemta ingifvelser från regeringen yttra i anledning af franska kejsarens trontal, öfverensstämmande, att den gemensamma åsigt som de öfriga europeiska stormakterna hysa angående den österländska frågan icke gå ut på att åstadkomma någon ändring i Europas politik i afseende på Orienten, Tvärtom följer af Napoleons yttrande att de europeiska stormakterna, på samma gång som de erkänna Rysslands oegennytta, vilja ställa sitt politiska handlingssätt i öfverensstämmelse med Rysslands.