Dagens Nyheter – 18 februari 1867, sida 1

Motsatserna eller Raedlighat varar längst. (Forts. från föreg. Af.) 2 XXXIIL Bill Mason satt i sin kammare. Denna var högst otreflig och obeqväm, och alla de saker, som deri funnos, voro af det gröfsta slag. I hvarje boning; äfven om fattigdom herrskar ij densamma, kan en viss trefnad spridas, såvida dess invånare har hvad man kallar smak: Det finnes en mängd prydnader, som nästan ingenting kosta men ieke destomindre göra sam-ma effekt i ett tarfligt möbleradt rum, som dyrbara konstsaker i eleganta salonger. Emellertid kunde man af hvarjebanda tecken ge att det icke var nöden som tvang Bill Masow att försaka den glädje anblicken af en propert och smakfullt inredd bostad ingifver de flesta menniskor: Lemningärne af ett stycke grisstek och ett halft bröd; com lågo på en tallrik; bevisade att Masons aftonmåltid icke varit af det magraste slaget. En mugg öl stod bredvid honor, och han hade naturligtvis en pipa i munnen; Han studerade Starsfords-tidningen med synbart intresse och yttrade ibland med halfhög röst anmärkningar öfver hvad han läste: — Åh! det är orättvist — fördömme mig, är det icke det! — att ge en man tre månaders fängelse för det att han låtit sin hustru