Dagens Nyheter – 16 februari 1867, sida 2

jag kan aldrig för någon annan erfara sådana känslor som dem jag hyste för honom. — Ni är oförståndig, envisades Foxall: Skall ni afsäga er all sällhet på jorden, derföre att den förhoppning, ni först närde; blifvit gäckad, och ehuru tillfällen till att bli lyclig ännu ofta erbjuda sig? Det är att handla mot försynens vilja. — Herr Foxall, sade Annie, hvilken att döma af hennes blick och ton; nu befann sig i en upprörd sinnesstämning, jag har försökt på allt sätt undvika att såra era känslor; men när ni tyckes vara öfvertygad om att den enda orsaken till min vägran att blifva er hustru har varit den — den förbindelse; som slutade så olyckligt och aldrig mera kan återknytas; nödgas jag förklara att om jag aldrig sett den man; som blifvit så hårdt straffad för ett brott, hvartill han är oskyldig; skulle mitt uppförande mot er ha varit likadant som det nu är: Aktenskapet är en helig institution; och jag skulle icke kunna för er känna en sann och verklig kärlek; Jag är ledsen öfver att ni tvungit mig att tala så uppriktigt; men jag har velat taga er ur en villfarelse såväl för min som för er egen skull. Det gagnar således till intet att ni vidare sträfvar efter att bli min make: — Jo; utropade Foxall; som blifvit stött och ur hvilkens ögon vreden framlyste, det gagnar, det gagnar till mycket: Jag vill sträfva för detta mål och tviflar icke på attjag skall vinna det: Hör mig, Annie: ni måste, ni skall blifva min hustru. Jag hvarken kan eller vill lefva utan er: Uppfyll min begäran, och jag skall söka bereda er en bekymmerfri framtidiJag vill icke anse detta svar för ert sista; jag ger