Dagens Nyheter – 15 februari 1867, sida 3

hållare hos hrr H; B. vid namn Deane var medveten om sina principalers brottslighet. Sedan bestyret med försäkringen var undangjordt; satte hr B. sig i förbindelse med kapten Layland och erbjöd honom befälet på fartyget, inbjöd honom till en middag och sade bonom att han skulle få en något besynnerlig styrman vid namn Webb — den fjerde tilltalade — och att han icke skulle fästa sig vid dennes egenheter, på hvad sätt de nu än komme att yttra sig: Skulle fartyget komma att visa sig lika besynnerligt som styrmannen och denna besynnerlighet skulle yttra sig på det viset, att det aldrig uppnådde bestämmelseorten, Shanghai; skulle detta medföra en liten handtryckning af 12,600 rdr för dess kapten. De fleste kaptener skulle hafva nekat att öfvertaga befälet under sådana omständigheter, men kanske kapten L: var lika besynnerlig, som den styrman, om hvars egenheter han icke skulle taga någon notis. Allt nog; de gingo till sjös tillsammans ombord på det goda skeppet Severn den 15 maj förlidet år: Redarne hade förut gifyit kaptenen en vink om att han borde försäkra sina enskilda tillhörigheter, hvilket han ock gjorde för en summa af 3600 rdr. Hvad redarne sjelfve beträffar, hade de. försäkrat fartyg och last för 306,000 rdr, ehuru dess sammanlagda värde på sin höjd kunde uppgå till 126 eller 144,000 rdr. De hade icke länge varit till sjös, förrän Webbs excentriska vanor började att låta märka sig i hans kajuta med den påföljd att fartyget sprang läck; Man hade anmärkt, att Webb tagit borrar med sig in i kajutan och detta uppväckte misstankar. Webb brydde sig icke det ringaste om att motsäga dessa. Säker om att ingen skulle bry sig om bonom, underrättade ban kaptenen om att han hade borrat hål genom fartygets skrof; och att han icke hade lyckats att plugga hålen, hvarför katastrofen vore att vänta förr, än ämnadt var. Kaptenen skickade emellertid Webb ner i kajutan för att försöka att plugga läckan, men Webb kom upp igen om en stund och förklarade att det var ogörligt. Kaptenen satte genast alle man till pumparne. Andra morgonen begärde emellertid besättningen att få gå i båtarne. Kaptenen ville icke sätta sig emot detta. Då en af båtarne passerade under fartygets akterspegel, sågo matroserna de hål, som W. inifrån borrat. Kaptenen var den siste, som lemnade fartyget; hvilket snart derefter sjönk i djupet: Vid förhören bedyrade redare, bokhållare och styrmannen sin oskuld, men juryn var af annan mening och förklarade dem alla tre vara skyldiga till det brott, hvarför de stodo anklagade: Domstolen afkunnade det utslag, att de båda redarne dömdes till 20; styrmannen till 10 och bokhållaren till 5 års straffarbete. Kaptenen, hvilken; efter hvad som under förhöret visade sig, varit minst lika brottslig, undslapp deremot straff, emedan han, för att öfverbevisa de öfrige brottslingarne, blifvit antagen till kronovittne: Den härofvan omtalade Holdsworth passerade i höstas Göteborg, stadd på flykt från sitt fädernesland för att undgå följderna af sitt brott: Han fasttogs sedermera, såsom våra läsare torde erinra sig, i en stad i Schweitz.