tas sakkunniga personer, kunna de måhända upp. gifva något bättre. Men sådan är för närvarande Jordbrukarnes ställning, att de med skäl vänta, att reptosontationen skall taga saken om hand. Tillgångar finnas, men frågan är, huru de skola blifva för jordbruket tillgängliga. Jordbrukaren kan icke med fördel anlita de enskilda bankerna med deras täta omsättningar. Alla de medel, som fordom på enskilda händer stodo jordbrukaren till buds, äro nu ingångna i andra näringar eller i de enskilda bankerna. Mot dessa är detingalunda min afsig att uppväcka någon storm. Jag kan icke förstå, hvarför icke en jordbruksbank skulle kunna finnas i jemnbredd med dem, Må man betänka, att i vårt öfvervägande jordbruksidkande land de flesta andra näringare trofnad beror af jordbrukarnes ställning. Hafva t. ex. dessa intet att köpa för, lära väl oc köpmännen deraf komma att lida på ett ganska känbart sätt. Landtbrukarne trodde, att hypoteksbanken skulle komma att bjelpa dem; men denna förhoppning har slagit felt. Man trodde att den skulle afbjelpa det ofördelaktiga förhållandet vid de utländska lånens upptagande, genom att förekomma konkurensen emöellan de särskilda hypoteksföreningarna. Man antog att hypoteksbankenisira lånetransaktioner med utlandet skulle handla gemensamt med riksgäldskontoret, så att icke dessa båda institutiener skulle till ömsösidig skada uppträda såsom konkurrenter på den utländska penningemarknaden. Detta har likväl inträffat. . Nu återstår för jordbrukarne att hjelpa hvarandra inbördes, hvilket ock är det bästa. Om hypoteksbanken kunde mottaga depositioner lika väl som andra banker, så kunde den blifva i tillfälle att utlemna lån mot realsäkerhet och på längre tid. Dock tror jag icke, att den bör operera med lån på så lång amorteringstid som hypoteksföreningarna. Ty om ock dessa lån varit nyttiga för många, så hafva de gifvit andra anledning att spekulerai egendomsköp. Erhållas lånen på kortare amorteringstid, uppkommer derigenom en starkare uppfordran för låntagarne att använda dessa lån till hvad de böra vara ämnade, nemligen jordens förbättring och odlingarnap utvidgning. . andtbrukets riktiga skötande har numera blifvit en hederssak. Den tid är helt oeh hållet förbi, då det hette, att den, som icke dugde till annat, dugde till landtbrukare. En landtbrukare bör nu vara hemmastaddå i flera vetenskaper. Skall landtbruket gå tillbaka till hvad det var före 1827, då skiftesstadgan utkom, så fruktar jag, huru det skall blifva landtmannen möjligt att bära de bördor, som för närvarande trycka honom. Dessa bördor synas till minsta delen i debetsedeln och äro både stora och ojemnt fördelade. Landet fordrar uppodling och förbättring i många riktningar. Det är stadt i en stark utveckling. Vi hålla på att öfvergå från åker bruk till ladugårdsskötsel. Till allt detta fordras kapital, hvilket landtbruket icke sågom andra näringar kan omsätta flera gånger om året. Viäro här för många landtbrukare för att icke denna motion skulle omfattas med det intresse den gå väl förtjenar. Jag förnyar mitt yrkande, att densamma måtte till särskildt utskott remitteras.