Dagens Nyheter – 15 februari 1867, sida 2

han -nemligen en blomsterbukett och lemnade den .åt Annie. Han visste att den unga flickan tyckte mycket om blommor: Hon mottog också buketten, utan att tveka, och sedan hon betraktat och luktat på densamma, sade hon, i det hon lade den ifrån sig. — Om fru Thornway icke kommer hem, medan ni är qvar, skall jag lemna dem till henne och helsa från er. — Jag hade hoppats; mamsell Browning, att ni sjelf skulle vilja mottaga dem. Jag vet att de små blommorna behaga er mycket, och det var för att gifva dem åt-er jag köpte dem: — Taek, herr Foxall; genmälde Annie. Jag sätter värde på er välvilja; men jag har för princip att icke mottaga presenter. — Och hvarföre, om jag törs fråga? — Helt enkelt derföre att jag anser det vara orätt: — Ni bedrager er, mamsell Browning, sade Foxall; det gör ni bestämdt. En ficka vid er ålder handlar icke rätt, då hon på detta sätt drager sig från verlden: Besinna att ni kastar bort er lycka: i — Lycka! upprepade Annie i en så bedröfvad ton att Foxall icke kom sig för med att straxt fortsätta. Han skulle emellertid ba förlorat mycket på att låta henne öfverlemna sig åt de sorgliga tankar; hans förra yttranden framkallat, och han svarade derföre; så snart han kunde: — Ja, er lycka. Jag hoppas att ni skall komma att tillbringa många lyckliga år. Hvad skulle det tjena till att kasta bort — -förlåt.att