Dagens Nyheter – 15 februari 1867, sida 1

med uppmärksamhet och genom trösterika ord gifva honom kraft att bära motgångarne; det fanns en Gud, som vakade öfver honom; När den ädla qvinnan såg på sin gode varmhjertade gosse, som älskade henne så högt, kände hon att hon icke var att beklaga; att hon egde något som wången rik och mäktig person saknade och skulle vilja köpa med uppoffrande af alla sina skatter: Ehuru Frank vid denna tid lärt sig med tålamod fördraga all den förtret; han måste utstå till följd deraf att han blifvit skiljd från den befattning han innehaft hos herr Freestone, erfor han likväl en bitter känsla, hvar gång han mötte Robert Blackburn eller sin fordne husbonde på gatan; Den förres läppar krusades då alltid af ett föraktfullt leende; och den sednare helsade på honom visserligen icke stelt men likväl på ett sådant sätt att den stackars gossen väl kunde se det han sjunkit i hans aktning: Dock gjorde medvetandet om att han var fullkomligt oskyldig, såret mindre plågsamt än det eljest skulle ha varit: Han hade nu derjemte hemtat tröst ur en annan källa: Hans villighet och artighet samt det exemplariska sätt, hvarpå han fullgjorde sina pligter, hade medfört sin belöning; han hade nemligen vunnit fru Truefits fulla förtroende och blifvit så omtyckt af henne att hon sade till hvar och en som uttryckte förvåning öfver att hon i sin tjenst antagit en gosse, som gjort sig känd för att vara oärlig: — Folket må säga hvad det vill om hvad Frank bar varit; jag vet hurudan han är. Om någon begått ett fel, blir det nog omtaladt; men samma persons förtjenster tiger man med;