Dagens Nyheter – 14 februari 1867, sida 2

att göra sig af med dessa af tänkande menni skor så högt värderade skatter. Dock bestod flertalet af hederliga, rättsinniga och arbetsamma nödens barn, söm under hela sin föregående lefnad, utan att tröttas, sträfvat att hålla sig uppe, och som nu; när de förutsågo sin undergång; beslutit pröfva lyckan i ett annat land. Några ibland dem hade sjelfva sparat ihop de medel som oundgängligen erfordrades, för att anträda resan; andra hade af några välvilliga vänner eller beskyddare erhållit de behöfliga penningarne såsom gåfva eller låneunderstöd. Alla hyste den angenäma öfvertygelsen att de nu gingo att utbyta bekymmer; sorger och försakelser mot ett lugnt och lyckligt lif. De trodde att deras arbete hädanefter skulle blifva rikligen belönadt och att de, när de en gång blifvit gamla och orkeslösa; skulle kunna slå sig i ro och njuta frukterna af sina mödor: Thornway förstod sig icke på politisk ekonomi; men när han lyssnade till berättelserna om de hårda strider mot fattigdomen och dervid betraktade de berättandes ofta nog atletiska gestalter; när han äfvenledes; med denna iakttagelseförmåga som han genom öfning småningom tillegnat sig, gaf akt på de personers ansigten och sätt att föra sig, hvilka icke kedrade honom med sitt förtroende; men som han förmodade vara små kapitalister och yrkesidkare eller konstnärer, hvilka trodde sig ej hafva någon framgång att vänta i sitt hemland och derföre ville; medan de ännu voro uti sin fulla kraft; söka skapa sin lycka i den nya verlden; när han öfvervägde ullt detta; insåg han att det samhälle måste vara i ett eller