Dagens Nyheter – 14 februari 1867, sida 1

Dessa förrättningar voro af den beskaffenhet att han af dem sällan hindrades ifrån att ha pipan i munnen. Också rökte han från morgon till qväll. Majoren sjelf kunde nästan aldrig vara utan cigarr och han öfversåg derföre med sin tjenares okynne: Ofta hände det att atmosferen i kontoret till. följd af detta flitiga rökande var mindre behaglig för vissa besökande, som icke begagnade tobak; men då ursäktade sig den artige affärsmannen genom att yttra några ord om gamla vanor sedan den tid, då han sjelf såsom major och hans dörrvaktare såsom korporal vistades i fält: Thornway, som af naturen var ganska nyfiken och nu hade föga annat att tänka på än att i alla afseende tillfredsställa sina böjelser, försökte på mångahanda sätt komma underfund med hvad det egentligen var för ett slags affärer hans husbonde gjorde: Folk af alla samhällsklasser besökte kontoret och frågor angående emigrantfartyg som skulle afgå, framställdes och besvarades. Som Thornway ofta hörde klangen af guldmynt genom den tillstängda dörren; drog han emellertid den slutsatsen att rörelsen lönade sig förträffligt. En dag vågade han göra en antydning härom till sin nye herre. — Vinstgifvande! utbrast meajoren: Ni har aldrig i ert lif mera misstagit er: Vinstgifvande! Huru har ni fått den galna föreställningen? — Ah! jag har icke kunnat undgå att märka att de som besöka er ofta betala stora sum