Dagens Nyheter – 13 februari 1867, sida 1

Motsatserna eller Redlighet varar längst. (Forts. från föreg. 5.) — Ja; ja; jag vet att jag icke är elegant; svarade Thornway i gäckande ton. Som nibehagar: gå förut; jag skall hålla mig på vederbörligt afstånd. Men försök icke undkomma mig; ty då springer jag efter er och ropar af alla krafter: tag fast tjufven! Ni ser förvånad ut, men ni kan ,vara säker om att jag icke skulle tveka att sätta min hotelse i verket. Officeren nedlät sig ej till att svara på detta yttrande, utan satte sig i rörelse, att döma efter utseendet; fullkomligt bekymmerslös. Han gick med långsamma steg och slog sig oupphörligt på benen med den nätta promenadkäppen. Ibland när något rigtigt präktigt ekipage rullade förbi honom satte han lorg.etten för ögat och betraktade de mera eller mindre förnäma damer, som åkte deri. Så snart de kommit utom parken; påskyndade han sin gång: Efter att ha vikit af vid åtskilliga gathörn; samt derunder ofta sett sig om, synbarligen missbelåten, då han märkte att Thornway, långtifrån att ha förlorat honom ur sigte, fortfarande följde honom i hack och häl, stannade han omsider. A den port, framför hvilken han gjorde halt, var en stof messingsplåt anbragt; hvarpå följande inskrift var graverad: