Dagens Nyheter – 13 februari 1867, sida 1

tillbaka till den angelägenhet; som skall utgöra ämnet för vårt samtal; säg mig hvad ni finner för er mest gagneligt? — Åhl jag är i saknad af allt hvad till lifvets uppehälle hörer, och min begäran är derföre att ni ville gifva mig någonting att lefva utaf. Jag längtar efter ett glas öl och litet tobak; Under tre dagar har jag icke förtärt en enda matbit; jag minnes ej den dag då jag hade en pipa i munnen, och ehuru det är plågsamt att svälta, tror jag nästan att jag skulle föredraga några nypor tobak framför ett stycke bröd, ifall man läte mig välja mellan dessa tvenne goda saker. Det är nu en hel vecka sedan jag drack en grogg. Nog af, jag håller på att förgås af brist på det nödvändigaste ::: Som ni vet, medtog ni arbetareföreningens penningar, när ni lemnade Stamford. — Ni resonnerar, min själ; som en gammal fiffig advokat, afbröt honom majoran skrattande: Men innan vi gå vidare, min käre Thornway, torde det vara bäst att jag tager denna galna föreställning ifrån er. Mina enskilda affärer nödgade mig att helt plötsligt afresa från Stamford, medan jag var arbetareföreningens sekreterare — en befattning, som i parenthes sagdt, var mycket mödosam; men föga inbringande och jag hade ej tid till att afsluta räkenskaperna och inför komiten afgifva redovisning för de medel, som jag haft om händer; Ni må tro att räkenskaperna voro synnerligen invebklade; och, som sagdt, jag hade brådtom: Emellertid hade jag i förskott utbetalt rätt ansenliga summor ur egen kassa; de arma menniskorna höllo ju på att dö af bunger och jag tycktenaturligtvis att det var synd om dem, Skulle jag-nu med e