Dagens Nyheter – 12 februari 1867, sida 2

en gentleman? Följ genast er kamrat eller också skall jag minsann :., — Ni gör klokast uti att icke slå mig, herr Roebuck, afbröt honom Thoraway. Det skulle möjligen komina att kosta er dyrt. ) — Hvaraf kommer det sig att ni tilltalar mig på deita vis? frågade främlingen, i det han retade ut sig till sin fulla längd. Herr Roebuck! Ser ni icke att ni har en officer, en gentlemaa framför er? — Nej, det ser jag icke, genmälde Thornway, mer än någonsin öfvertygad om att han icke misstagit sig. Och det är ej värdt att ni nu sätter er på era höga hästar; jag känner er jag: Hvad har ni gjort af de penningar, gi tog med er, då ni for? — Det sämre folket här i staden är verkligen så oförskämdt att man kan häpna deröfver, sade officeren likasom för sig sjelf. Jag håller rig för god till att bära hand på er, lymmel; men jag råder er till att akta er; ty får jag blott se en poliskonstapel, så .:: — Ni skall akta er för att kalla mig lymmel, inföll Thornway; som, redan förut vid dåligt lynne, nu började råka i vredesmod. Ni hotar mig med polisen; men om ni icke tar skeden i vackra hand och blir höflig, skall jag gå vid er sida till dess vi möta en poliskonstapel och bedja honom taga vård om er; ty Jag kan med ed intyga att ni är en tjuf, fast ni är klädd såsom en herreman:. Medan dessa ord vexlades, passerade åtskilliga personer de båda samtalande. Flera stannade för att lyssna, men fortsatte vägen; när officeren fästade trotsande blickar på dem. Emellertid : började denne herre finna sin